Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Energidebatten är polariserad och tyvärr ofta präglad av gårdagens svar på framtidens frågor. Och inte bara det. Många argument har sprungits ifrån av både teknisk och ekonomisk utveckling. I en ledare i GP 29/4 lyckas Malin Lernfelt få in en hel rad av de vanligaste argumenten som borde sorterats ut för länge sedan. Vi tar dem i tur och ordning från ledartexten.
”Skatten snedvrider konkurrensen på elmarknaden och fungerar som ett indirekt stöd till de kraftslag (bland annat sol, vind och vågor) som inte klarar av att bära sina egna kostnader.”
Det är sant att investeringar i ny förnybar energi inte lönar sig. Det gäller också för ny kärnkraft. Om vi tittar i den långtidsprognos från Energimyndigheten som det hänvisas till på annan plats i ledaren så står det:
”Med de omvärldsförutsättningar som ligger till grund för denna analys är producentpriserna på el fram till år 2030 helt enkelt för låga för att motivera nyinvesteringar i kärnkraft i Sverige.”
Motsvarande gäller för både solenergi och vindkraft, men här sker ändå investeringar till följd av elcertifikatssystemet (se vidare nedan).
Det är alltså helt enkelt så att utbyggnaden elproduktion i Europa – både smutsig och förnybar – i kombination med energibesparingar just nu lett till ett elpris så lågt att det motverkar investeringar. Det gäller alltså både förnybart och kärnkraft. Ett av de få kärnkraftprojekten i Europa just nu – Hinkley i Storbrittanien – bygger på en kalkyl som förutsätter statliga subventioner upp til dubbla dagens elpris under 35 (!) år (mer info och källor finns här). Franska Areva som bygger kärnkraftverket Oikiluoto 3 i Finland står på ruinens brant eftersom man inte lyckas få projekten lönsamma. En förlust på 4,9 miljarder Euro är illa. Särskilt om börsvärdet är 3,7. Och på närmare håll: När EON – som är delägare i Oskarshamn – drog sig ur det finska kärnkraftsprojektet i Fennovoima hittades ingen annan köpare än den ryska staten som gick in i ett samarbete som innebär att de både deläger, finaniserar och ska bygga verket. Sådär 20 mil från Skelefteå. Makes you feel safe.
GP fortsätter med påståendet ”Det är också ett faktum att Sveriges elbehov hela tiden ökar”
Eh. Not so much.
Elanvändningen har alltså minskat med ca 8 procent på 10 år.
Nästa påstående i GP:s ledare är: ”Enligt Energimyndighetens långtidsprognos ökar de förnybara energikällornas del av den totala energiproduktionen i mycket långsam takt och det är inget som ser ut att förändras.”
Allt är relativt. Sveriges energimix bygger på stora andelar vattenkraft och kärnkraft. Det som ökat är förnnybart i form av vind och man kan ha åsikter om ifall det går snabbt eller långsamt.
På 10 år har vindkraften gått från i praktiken noll till närmare 8 procent av Sveriges elproduktion. De senaste åren har ökningen varit 2 TWh per år. Det innebär att elproduktion motsvarande de tre äldsta kärnreaktorerna ersätts av vindkraft på åtta år.
Tyskland är också med i GP:s ledare: ”Konsekvenserna av det tyska Energiwende är förfärliga. Bland annat har man kraftigt byggt ut just kolkraften.”
Det här är en vanlig uppfattning bland oreflekterade kärnkraftsförespråkare. Om vi för enkelhetens skull delar upp den tyska elproduktionen i tre delar: kärnkraft, fossil produktion och förnybart så får vi bilden nedan. Siffror från AG-Energibilanzen.
Sedan 1990 har kärnkraften minskat med 72 TWh. Under samma period har förnybar energi ökat med 114 TWh. Tyskland har på kuppen blivit en nettoexportör av el. Att säga att kärnkraftsavvecklingen orsakat ökad kolanvändning är därför magstarkt. Sant är att inom olja, kol och gas har kol de senaste åren ökat på naturgasens bekostnad.
Naturgasen kan helt enkelt inte konkurrera prismässigt eftersom priset på kol rasat. Det i sin tur leder till ökade växthusgaser eftersom kolkraft är sämre ur koldioxidsynpunkt än naturgas. Men är det kärnkraftsavvecklingens fel? Nej. Problemet är att priset på utsläppsrätter är så lågt att de vid ett lågt pris på kol inte spelar någon praktisk roll. (För svenska skattebetalare är det prisfallet på kol som gjort Vattenfalls investering i Nuon till en ekonomisk katastrof.)
Och?
Ja, man kan naturlligtvis vara för kärnkraft ändå, men då får man faktiskt argumentera bättre. Everyone is entitled to his own opinions. But not his own facts.
Vilka frågor borde vi då diskutera istället?
- Elceritifikatsystemet i Sverige och Norge gynnar förnybar energi. I en situation med ett överskott på el driver systemet investeringar i den mest mogna tekniken, idag i praktiken vindkraft. Vore det inte rimligare att växla till ett system där teknik som mognat successivt får bära allt mer av sina egna kosntader? Det var rätt att gynna vindkraft när den var ny och oprövad, men nu borde vi gå vidare och gynna nya tekniker som solel och olika former av lagring.
- Smarta nät och lagring av el. På både svensk och europeisk nivå kan mycket göras för att underlätta transport av el från den plats där den just nu kan produceras mest miljövänligt dit den just nu behövs. Likaså kan lösningar för lagring komma att få stor påverkan på framtida elnät och elförsärjning.
- Prismodeller. Den som producerar el som är väderoberoende bör kunna få betalt för det, alltså en prispremie för tillgänglighet.
- Skattemodeller. Hur ser ett system ut som gynnar förnybar produktion utan att bli ett ogenomträngligt snår med orimliga tröskeleffekter. Det nu aktuella förslaget från regeringen har mött relevant kritik på flera punkter.
- Reservkraft. Om vi vill garantera ett stabilt (och lågt) elpris måste vi ha någon form av beredskap för effekt-toppar. Idag betalar vi för sådan kapacitet via elnätsavgiften, men det råder delade meningar om den ska vara kvar. Alliansen avskaffade effektreserven och Baylan har aviserat att den ska vara kvar. För att förstå hur mycket reserv det är kan nämnas att skillnaden mellan högsta och näst högsta förbrukning i Sverige under 20 år varit ca 500 MW. Effektreserven är idag på 1500. (Lennart Söder, Professsor i energisystem på Second Opinion 2014-12-11) Alternativet till en reserv är att marknadspris får råda även under en effekt-topp. Frågan är dock om marknaden är beredd att stå med kapacitet som nyttjas så sälllan. El från ett kraftverk på 500 MW som används under bara några dagar under 20 år blir dyr.