Arbetsmarknadspolitiken, facket och fp:s väljare


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Folkpartiets väljarstöd bland medlemmar i facket, enligt VALU.
Folkpartiets väljarstöd bland medlemmar i facket, enligt VALU.

Den valanalys som Folkpartiet presenterade häromveckan visade en stor tillbakagång bland TCO-väljare. Det här tror jag är en viktig förklaring till det breda tappet över hela landet. Tjänstemän finns ju överallt. En sak som saknas i valanalysen är en politisk diskussion om detta. Tjänstemannen förmodas ha lämnat oss av ungefär samma skäl som övriga väljare. Jag frågar mig om detta är hela sanningen.

Låt oss först skilja på begreppen tjänsteman och TCO-medlem. Den senare är förstås också tjänsteman, men jag gör hypotesen att den tjänsteman som går med i facket är mer intresserad av fackliga rättigheter än den som inte går med. Att den som är med i facket har intresse av arbetsmarknadspolitik och vilja att påverka i grupp. Ungefär samma hypotes som vi har om partimedlemmar. Därmed blir det också intressant att ställa valresultatet i TCO-gruppen i relation till folkpartiets utspel inom arbetsmarknadspolitiken.

strejk1Under våren gjorde folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton och den arbetsmarknadspolitiska talespersonen Christer Nylander båda utspel som syftade att begränsa fackets inflytande. ”Rösta emot att fackliga bossar som Sekos ska kunna få politiskt inflytande efter riksdagsvalet!”, skrev Carl B på folkpartiets hemsida och följde upp med ett längre blogginlägg. Christer Nylander fortsatte debatten och krävde på Aftonbladets debattsida begränsad strejkrätt.

Det här är ett stort avsteg från den linje som gällde på Lars Leijonborgs tid. I en lördagsintervju för bara drygt 7 år sedan, 3/3 2007, lät det så här:

Vi har en grundlagsskyddad rätt att med konfliktvapnet hävda rätten till kollektivavtal. Med den lagstiftning vi har och som liberaler varit med om att utforma, både kollektivavtalslagen på 20-talet och sedan MBL och lagen om anställningsskydd så vi har stått bakom svensk arbetsrätt.

Under själva valrörelsen i somras diskuterade Jan Björklund A-kassan i Ekots partiledarutfrågning. Det nyss antagna partiprogrammet talar om behovet av ett omställningsstöd i form av arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning och höjt tak under början av en arbetslöshetsperiod. ”Den som blir av med jobbet måste få större trygghet i omställningen.”

I radiointervjun låter det annorlunda. Försäkringen kallas för ett ”bidrag” och  det heter att en höjd a-kassa ökar arbetslösheten. Fackföreningar är synonymt med LO och bidrag till socialdemokraterna.

Visserligen ska a-kassan höjas ”på sikt”, men det villkoras med förändringar i arbetsrätten.

TCO själva svarade med rapporter som visar att en högre nivå på A-kassan tvärtom ökar rörligheten på arbetsmarknaden och att det inte finns stöd för att säga att ett höjt tak ökar arbetslösheten.

Den riktigt intressanta frågan är dock vad utspelen om fackföreningar och A-kassa får för effekt hos TCO-medlemmarna. Det handlar om ca 1,2 miljoner medlemmar. När fp vill att a-kassan ska vara inkomstrelaterad, men samtidigt inte vill höja taket tror jag att de inser att politiken inte hänger ihop. Idag är det bara låginkomsttagare som har en inkomstrelaterad A-kassa. För alla över taket har inte nivån något alls med inkomst att göra. Akademikerförbundet SSR visade i våras att A-kassan nu i praktiken är nere på samma nivå som försörjningsstöd (socialbidrag). Då hjälper det inte att vi talar om ”inkomstrelaterad ersättning”. TCO-medlemmen är troligen smartare än så.

a-kassa

För alla medlemmar i TCO måste det också vara trist att folkpartiets företrädare så tydligt sätter likhetstecken mellan fackföreningar och LO. Jag tror att mer lyhördhet för tjänstemannafackens förslag och åsikter är en bättre strategi. Idag är tjänstemannafacken TCO och SACO dessutom större än LO räknat i antal medlemmar.

Grovt räknat var hälften av de 80.000 väljare vi tappade i riksdagsvalet medlemmar i TCO. Låt oss diskutera om det är väljare som vi vill ha eller inte.

Alla mina inlägg på temat valanalys finns här.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.