Johan Enfeldt

Satsa på äldre – debattinlägg i Arbetarbladet

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Skriver i Arbetarbladet tillsammans med Lina Nordquist och Alfred Mujambere om bättre sjukvård och bättre möjligheter att hålla sig frisk även i hög ålder. Fler hembesök, bättre rehabilitering och stöd till anhöriga är några saker vi föreslår.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Låt oss vända på RUT-retoriken!

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Hur säkrar vi bäst en växande bransch för hushållsnära tjänster? Jag tror att vi gör det bäst genom att hjälpa till. En fortsatt växande bransch blir svårare för regeringen att röra. Därför borde vi tala om att avdraget är lika stort som förut, att villkoren för så gott som alla är lika fördelaktiga. Idag gör vi tvärtom. Ledande folkpartister är ute på ett märkligt korståg vars enda säkra effekt är att befintliga och potentiella RUT-kunder övertygas om att de nu inte kommer ha råd. Senaste ut är Tidningen Nu som i sin ledare skriver att regeringen ”drar undan mattan för många av de utrikes födda kvinnor som har fått sitt första jobb här i Sverige och en egen lön tack vare rutavdraget”. Under sommaren har Birgitta Ohlsson tillsammans med lokala företrädare haft en artikel på samma tema i flera tidningar. Artikelns punsch-line var ”halverad rut”. Det är inte sant. Avdraget är fortfarande 50 procent.

Det regeringen gör är att sänka taket i systemet från 50.000 till 25.000 kronor. Det innebär alltså att den som gjort avdrag för mer än 25.000 kronor drabbas. Det gör väldigt få kunder, enligt Skatteverket och RUT-företaget Hemfrid bara 11.000 av totalt över 600.000 köpare. Notera att även dessa kunder får göra samma avdrag som tidigare upp till 25.000 kronor. Det är bara ovanför taket det blir någon skillnad.

Det genomsnittliga RUT-avdraget 2014 var under 5.000 kronor per köpare. Det utnyttjades bara av 600.000 personer. Potentialen är därför fortsatt stor. Det borde vara vårt budskap. Vi borde se till att fler medborgare vet vad de kan köpa för RUT-tjänster istället för att skrämma bort dem. Att avdraget med få undantag är lika stort som tidigare. Låt oss hjälpa branschen istället för att överdriva en försämring.

Om antalet RUT-köpare ökar med 100.000 eller om den genomsnittlige kunden handlar för ett par hundra kronor mer varje månad skapas fler jobb. Låt oss bidra till det. Om vi lyckas blir det mycket svårare för regeringen att på allvar försämra villkoren. Om vi däremot fortsätter och sprida bilden att det redan nu sker stora försämringar kommer branschen att tappa.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Kötid eller lottning – är det så självklart?

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

fridolott — Bild från @Rodgronrora på twitter.

Häromveckan diskuterades det fria skolvalet i TV och utbildningsminister Fridolin talade om att använda lottning till populära skolor. För detta har han hånats friskt i mina flöden på sociala medier. Dagens princip, där skolorna tillämpar kötid är dock inte oproblematisk. Det är ganska lätt att göra en lista på vilka som missgynnas av ett system där kötiden avgör om man kommer in på den skola man vill eller inte:

Barn till föräldrar som flyttar till en ny ort för att byta eller söka jobb.
Barn till föräldrar som inte har tillräcklig kunskap om det svenska samhället och skolan.
Barn till föräldrar som inte bryr sig tillräckligt om sina barns skolgång.
Barn som placeras i fosterhem till följd av t.ex. missbruk hos föräldrar.

Effekten av systemet blir – om det inte finns tillräckligt många bra och populära skolor – att familjer riskerar att avstå en flytt till annan ort för att inte tappa köplats och självklart att socioekonomiskt svaga grupper upptäcker för sent att de måste ställa sig i kö.

Hur gör vi på andra områden? Vi har en lång tradition av översökta utbildningar på högskolan. Där gör vi först urval på betyg, men om det bara finns fem platser kvar och hundra sökande med samma meritvärde, hur gör vi då? Well. Vi tittar inte på hur många gånger man sökt. Vi tittar inte på om man sökt i första, andra eller tredje hand. Vi lottar. Det är ibland omdiskuterat, men hyfsat okontroversiellt. I alla fall anses lotten vara mer rimlig än att försöka prioritera olika underrepresenterade grupper, något som veterinärutbildningen på SLU i Uppsala kostsamt fick erfara 2010.

Jag var med på 90-talet när skolvalet infördes. Jag minns aldrig att vi då ansåg att kötid var en principfråga och jag tycker att det är märkligt att den ses som politiskt viktig idag. Låt oss se det som en oönskad praktisk konskevens av brist på bra skolor och försöka resonera om hur vi på bästa sätt hanterar saken. För ig är det i alla fall inte självklart att kötid är att föredra fram för alla andra alternativ.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Om låga löner, enkla jobb och platt skatt hos Dagens Arena

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

da0904 Lägre löner, enkla jobb, svagare fackföreningar. Det är tre lösningar på arbetslöshet och integrationsproblem som allt oftare föreslås av olika företrädare för alliansen, oftast av folkpartiet. Jag är väl medveten om att vi har problem på arbetsmarknaden, men jag tycker trots det att de nu så populära lösningarna är alltför enkla. Idag skriver jag hos Dagens Arena om mina farhågor och vad vi borde göra istället. Satsa på utbildning, underlätta för att kombinera säsongsjobb och utbildning samt sätt fart på ett arbete med en skattereform. Lägre skatt på arbete, högre på kapital och miljöförstöring.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Vänsterliberal

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Det har blivit dags för en precisering. Egentligen kunde beteckningen ”liberal” räcka, men i dagens svenska politiska landskap tycker jag inte att den gör det. Jag skulle önska en bred liberal rörelse och i en sådan kan det vara en poäng att precisera lite tydligare. Även i dagens svårt trängda folkparti tycker jag att det finns anledning att markera. Kanske är det alliansåren, kanske beror det på det politiska klimatet i stort, men allt fler folkpartister definierar sig som höger. Det gör inte jag. Jag är inte höger.

smedjan1

Läs gärna Mattias Svensson utmärkta sammanfattning i Timbros Smedjan från 2004. ”Varför dessutom uppträda under en beteckning som aldrig använts för att kategorisera liberala idéer, som genom historien alltid betecknat liberalismens motståndare och ofta dess totala motsats? ”

Jag kallar mig nu vänsterliberal. Det är inte heller ett perfekt begrepp, men jag tycker att det är tydligare än det så odefinierbara socialliberal. Och det ger en bättre indikation på både sakpolitiska ställningstaganden och en allmän placering på höger-vänster-skalan, alldeles oavsett om man tycker att skalan i sig är relevant eller inte.

Som vänsterliberal är jag Pro market, men inte Pro business. En verklig marknad omfattar både säljare och köpare, både utbud och efterfrågan. Jag tycker att svensk höger alltför ofta fastnar i ett pro businessperspektiv, där företagens intresse alltid väger tyngst.

neo_promarket1

Ekonomen Magnus Henreksson resonerade bra om begreppen i Neo 2014.

Resonemanget om pro market passar på flera områden som till exempel arbetsmarknad där fackföreningar enligt mig har en självklar och viktig roll, i välfärden där det allmänna inte kan lämna kvalitetsansvaret till medborgarnas val och i bostadspolitiken där det högerliberala svaret idag enbart stavas åtgärder på utbudssidan.

En vänsterliberal syn på samhället innebär för mig också insikten om att friheten ser olika ut beroende på individuella förutsättningar. Möjligheterna till en bra utbildning får inte vara beroende av föräldrarnas engagemang. Tvärtom behöver det barn som inte har stöd hemifrån den bästa skolan. Det behövs en bostadspolitik inte bara för den som skulle kunna flytta till något dyrare om det byggdes utan också för den som faktiskt har svårt att ha råd att bo alls.

wibble2011

Samma sak gäller miljö, klimat och biologisk mångfald. Vi påverkas alla, men de som har det sämst ställt drabbas hårdast. Det krävs radikala åtgärder på miljöområdet, åtgärder som förstår och använder marknadsmekanismer, åtgärder som inte väjer för högljudda särintressen. Läs Klas Eklunds Grön kapitalism, från Bertil Ohlin-institutets Wibble-föreläsning 2011!

Miljöpolitiken är ett viktigt skäl till varför jag ser behovet av mer federalism i EU. Gemensam miljö kräver – precis som gemensamma sedlar – en överföring av makt från regeringschefernas slutna rum till det folkvalda parlamentet. Till den åsikten är det långt i svensk höger av idag. Och vänster.

Så varför inte ”socialliberal”? Det korta svaret är att jag inte är van vid att använda begreppet om mig själv. Tyckte det var otydligt redan när jag började i folkpartiet för 20 år sedan. Idag tycker jag ”socialliberal” är alldeles för spretigt. Det används av både värdekonservativa och hbtq-aktivister i folkpartiet, av de som vill begränsa flyktingmottagande och de som vill ha öppna gränser. Det är helt enkelt långt mellan Staffan Werme och Birgitta Ohlsson. Begreppet socialliberal har för mig förlorat sin mening. Jag tycker vänsterliberal är tydligare.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Minskad rörlighet och svårare för outsiders på bostadsmarknaden

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Lapptäcke Vi måste öka rörligheten på bostadsmarknaden och underlätta för outsiders att komma in heter det. I praktiken gör politiken tvärtom. Nu är det turerna om amorteringskrav som fortsätter. Sedan Finansinspektionens förslag i våras omsorgsfullt smulats sönder av Kammarrätten är frågan åter på bordet. I en artikel i Dagens Industri 5/8 2015 signalerar KD att ett amorteringskrav kanske gör det mindre attraktivt att bygga nya bostäder. Säkert, men slutsatsen blir inte att göra något enhetligt och rimligt, utan föreslå ytterligare ett undantag. Nu ska den som köper en nyproducerad lägenhet slippa amorteringskrav. Vi får alltså ett system där amorteringskrav gäller endast de som köper en befintlig bostad. De som köper – ofta dyrare – nyproduktion undantas. Redan tidigare står det klart att partierna vill undanta befintliga bostadslån. Det är en politik där de som står utanför bostadsmarknaden eller som måste flytta får ta hela smällen när partierna vill kyla ner bostadsmarknaden.

Jag har svårt att se varför partierna är så förtjusta i detta. Det är bra med amorteringar och lägre skulder, men om man inför ett krav måste man också räkna på vad det innebär. Det unga paret som köper sin första lägenhet för två miljoner med en kontantinsats på 300 000 kronor måste med Finansinspektionens förslag fram med 2 800 kronor per månad i amorteringar. Från första dagen. Vad innebär detta för möjligheten att efterfråga bostad? Vad innebär det för konsumtion, för lokal handel, restauranger och kaféer? De som redan sitter i sin bostadsrätt och kanske till och med är högre belånade omfattades inte alls av förslaget. Snacka om politik för insiders på bekostnad av outsiders. Läs gärna mitt och riksdagsledamot Maria Weimers debattinlägg i Dagens Samhälle från början av sommaren om detta.

Rörligheten motverkas redan idag av reavinstskatten (den så kallade flyttskatten). Med ett amorteringskrav blir det än värre. Familjen som växer och behöver flytta till något större måste nu också ta med ett amorteringskrav i beräkningen. Bor de kvar är de undantagna, om de köper en bostad för 4 miljoner och lånar 3,4 handlar det om ett krav på 5600 kronor i amortering. Varje månad. Om de inte har möjlighet att köpa nyproduktion. Självklart blir effekten att många inte har råd att flytta. Rörligheten bromsas.

EUamort — Från Dagens Industri 5/8 2015.

Tyvärr uttalar sig Folkpartiets Erik Ullenhag i positiva ordalag om förslaget från Jakob Forssmed, KD. Jag hoppas det inte är för sent och att vi istället kan diskutera en utfasning av ränteavdragen och se till att inte skapa särlösningar, undantag och lapptäcken av regler.

Finansinspektionen måste ställa krav på bankernas säkerheter, men amorteringsplanen för det individuella lånet bör vara en sak mellan kunden och banken. Ofta är det rimligare för banken att kräva stora amorteringar av den etablerade familjen en bit högre upp i åren än av den som just köpt sin första bostad.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

”Det kan ju hända i en kommunal skola också.”

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

olympen En friskola kritiseras av Skolinspektionen för stora brister. Den reflexmässiga reaktionen från borgerligt håll är ofta ”men det kan ju hända i en kommunal skola också”. Jo, det kan det absolut. Men det finns en viktig skillnad. När det händer i en kommunal skola företräds medborgaren av valda representanter. Hen kan den vägen kräva bättring och åtgärder eller faktiskt rösta på någon annan som bättre tar ansvar för skolorna i kommunen. Det går inte när det handlar om en friskola. Om det däremot handlat om en misskött privat vårdcentral eller ett hemtjänstföretag hade politikerna kunnat eller tvingats agera. Så borde det vara med skolan också.

I det nu aktuella fallet handlar det om Olympens skolor i Stockholm. Kommunen står för pengarna men kan inte göra något. I början av 2014 riktade Skolinspektionen skarp kritik mot den kommunala Gränby-skolan i Uppsala. Kommunen reagerade snabbt och bytte ut skolledningen. Föräldrar och elever vid Olympens skolor kan inte gå via sina valda företrädare. Det allmänna står för kostnaden, men har i övrigt abdikerat från allt ansvar. Strängt taget är det enda kommunen måste göra att se till att ha beredskap att ordna plats för elever som eventuell lämnar den krisdrabbade friskolan.

Det här är inte rimligt. Vi har privata hemtjänstföretag och privata vårdcentraler där politiken tar ett mycket större ansvar. När hemtjänstföretaget Omsorgshuset i Uppsala misskött sig en gång för mycket meddelade ansvarigt kommunalråd Ebba Busch Thor att avtalet sagts upp med omedelbar verkan och att de äldre fått hjälp att ordna ny och bättre hemtjänst. När en privat vårdcentral uppvisar brister i labbet agerar landstinget som står för pengarna. Så måste vi rimligen ha det med våra skolor också.

Lösningen stavas LOV, Lagen om valfrihetssystem. LOV garanterar å ena sidan etableringsfrihet för privata utförare, men reglerar å andra sidan också förhållandet mellan det allmänna och utföraren. Med ett avtal kan kommunen – som många politiker på riksnivå pekar ut som ansvarig för skolan – faktiskt ta ansvar för medborgarnas utbildning även när en privat utförare är inblandad. Utan avtal lämnas medborgaren ensam. Det är dags att vi ändrar på det.

För drygt ett år sedan skrev jag tillsammans med Jessica Bagge och Cecilia Elvin om detta i SvD. En text som är aktuell också idag.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Amorteringskrav slår hårt mot unga

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

ds20150622 Samma politiker som tycks livrädda att dra in köpkraft motsvarande en eller två procent av räntan på våra bolån tänker glatt och obekymrat genom ett amorteringskrav dra in köpkraft motsvarande två procent av hela lånet för nya bolån.

Nog för att amortering är ett sparande och ränta en utgift, men när räkningarna ska betalas i slutet av månaden handlar det faktiskt om hur mycket pengar som finns kvar på kontot. Med ett amorteringskrav på 2 procent av lånesumman blir det stora pengar som ska ut varje månad, och som systemet är tänkt att fungera drabbar det främst unga och andra som är nya på bostadsmarknaden. Risken är också stor att ett amorteringskrav bromsar rörligheten ytterligare. Om detta skriver jag tillsammans med riksdagsledamot Maria Weimer i Dagens Samhälle.

Att minska ränteavdraget med 2 procentenheter vore mycket rimligare:

Det slår lika för alla som har bolån, utan några tröskeleffekter
Neutralt mellan generationer
Det ger pengar till statskassan

Och innan jag går vidare: Ja. Jag tycker att man fortfarande ska få dra av räntekostnader mot andra kapitalintäkter. Det som är udda nu är att man får dra av räntekostnader mot tjänsteintäkter. Det systemet borde fasas ut.

Troligen är det samtliga partiers vurm för ”kärnväljare i villa, radhus och bostadsrätt” som låst frågan, men att ens se amorteringskravet som ett alternativ för att ”kyla ner” bostadsmarknaden är märkligt. Med det förslag som finansinspektionen diskuterade handlar det om mycket större pengar än ränteavdragen för de som är nya på bostadsmarknaden. Med dagens ränteläge sådär 30 gånger så mycket. Eftersom förslaget bara ska gälla nya bolån slår det också mycket ojämnt. Hårdast drabbas unga som behöver komma in på bostadsmarknaden. Dessutom kommer det att fungera som ytterligare en broms på rörligheten på bostadsmarknaden.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Barnskyddsteamet – en verksamhet så viktig att den måste fungera

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

UNT rapporterar idag om Hälso- och Sjukvårdsstyrelsens beslut att permanenta det så kallade Barnskyddsteamet på Akademiska sjukhuset. Verksamheten startades av alliansen som ett treårigt projekt och verksamheten har i några avseenden fungerat bra, i andra varit mycket kontroversiell och uppmärksammats i samband med felaktiga domar och konflikter med rättsvårdande myndigheter.

Jag är ersättare i Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen och tjänstgjorde vid beslutet igår.

Det är i huvudsak den del av verksamheten som avser att tillhandahålla kompetens i brottsutredningar, alltså samarbete med Rättsmedicinalverket som inte fungerat. Det har också förekommit allvarliga problem i samarbetet med Barnahus (ett mycket viktigt samarbete mellan polis, åklagare, socialtjänst och sjukvård). Samarbetet med Barnahus ska nu enligt uppgift återupptas men konflikterna med Rättsmedicinalverket kvarstår. Problemet är idag så allvarligt att Rättsmedicinalverket i Uppsala uttalat offentligt att de saknar förtroende för verksamheten och inte anlitar Barnskyddsteamet i vid brottsutredningar. (Det ska i sammanhanget sägas att Rättsmedicinalverket anlitar andra läkare vid Akademiska sjukhuset.) Eftersom ett av syftena med verksamheten var att säkra kompetens runt barn för sådana tillfällen är detta naturligtvis ett misslyckande. Ett problem som måste lösas helt enkelt, alldeles oavsett vilken av parterna som har ”rätt”. På grund av problemen gav alliansen efter två externa utvärderingar under 2014 ett uppdrag till Akademiska sjukhuset att göra en fördjupad utvärdering.

”Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutar att ge hälso- och sjukvårdsdirektören i uppdrag att följa upp arbetet vad gäller att åtgärda de brister som framkommit i de två utvärderingarna. Åtgärderna avser områdena: samarbete, organisation, bemanning, konsultation, forskning, dokumentation och ekonomi. Resultatet av vidtagna åtgärder och hur man tillgodosett den akademiska kompetensen i det multiprofessionella barnskyddsteamet avrapporteras till hälso- och sjukvårdsstyrelsens sammanträde i maj 2015.” (Protokoll 2014-11-17)

Det var denna utvärdering vi hade att ta ställning till igår.

När UNT i sin ingress skriver att alliansen inte vill permanenta verksamheten stämmer det inte. Av vårt yrkande framgår tydligt att vi vill permanenta verksamheten men först när problemen är åtgärdade och det viktiga samarbetet med Barnahus återupptagits och stabiliserats. Vi ansåg inte att det fanns tillräckligt underlag som visade det i handlingarna. Där saknades också återkoppling om den akademiska kompetensen i teamet enligt beslutet från i höstas.

I korthet: vi ville se underlag som visade att problemen var lösta, att samarbetet med Barnahus och Rättsmedicinalverket fungerar och att en ledning med tillräcklig akademisk kompetens säkrats för teamet. Eftersom detta inte fanns föreslog vi i första hand en återremiss för att få de saknade underlagen på plats. När S+MP+V inte ville gå med på det föreslog vi att verksamheten skulle få medel för ytterligare ett år och att det under denna tid skulle tas fram en utvärdering som – förhoppningsvis – skulle visa att problemen var lösta. Detta gick inte heller igenom vilket framgår av det officiella pressmeddelandet från landstinget.

Verksamheten är så viktig att den måste fungera och ha förtroende från andra myndigheter.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Bort från myterna i energidebatten

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

gplernfeldt

Energidebatten är polariserad och tyvärr ofta präglad av gårdagens svar på framtidens frågor. Och inte bara det. Många argument har sprungits ifrån av både teknisk och ekonomisk utveckling. I en ledare i GP 29/4 lyckas Malin Lernfelt få in en hel rad av de vanligaste argumenten som borde sorterats ut för länge sedan. Vi tar dem i tur och ordning från ledartexten.

”Skatten snedvrider konkurrensen på elmarknaden och fungerar som ett indirekt stöd till de kraftslag (bland annat sol, vind och vågor) som inte klarar av att bära sina egna kostnader.”

Det är sant att investeringar i ny förnybar energi inte lönar sig. Det gäller också för ny kärnkraft. Om vi tittar i den långtidsprognos från Energimyndigheten som det hänvisas till på annan plats i ledaren så står det:

”Med de omvärldsförutsättningar som ligger till grund för denna analys är producentpriserna på el fram till år 2030 helt enkelt för låga för att motivera nyinvesteringar i kärnkraft i Sverige.”

Motsvarande gäller för både solenergi och vindkraft, men här sker ändå investeringar till följd av elcertifikatssystemet (se vidare nedan).

Det är alltså helt enkelt så att utbyggnaden elproduktion i Europa – både smutsig och förnybar – i kombination med energibesparingar just nu lett till ett elpris så lågt att det motverkar investeringar. Det gäller alltså både förnybart och kärnkraft. Ett av de få kärnkraftprojekten i Europa just nu – Hinkley i Storbrittanien – bygger på en kalkyl som förutsätter statliga subventioner upp til dubbla dagens elpris under 35 (!) år (mer info och källor finns här). Franska Areva som bygger kärnkraftverket Oikiluoto 3 i Finland står på ruinens brant eftersom man inte lyckas få projekten lönsamma. En förlust på 4,9 miljarder Euro är illa. Särskilt om börsvärdet är 3,7. Och på närmare håll: När EON – som är delägare i Oskarshamn – drog sig ur det finska kärnkraftsprojektet i Fennovoima hittades ingen annan köpare än den ryska staten som gick in i ett samarbete som innebär att de både deläger, finaniserar och ska bygga verket. Sådär 20 mil från Skelefteå. Makes you feel safe.

GP fortsätter med påståendet ”Det är också ett faktum att Sveriges elbehov hela tiden ökar”

Eh. Not so much.

Elanvändningen har alltså minskat med ca 8 procent på 10 år.

Nästa påstående i GP:s ledare är: ”Enligt Energimyndighetens långtidsprognos ökar de förnybara energikällornas del av den totala energiproduktionen i mycket långsam takt och det är inget som ser ut att förändras.”

svenskvind Allt är relativt. Sveriges energimix bygger på stora andelar vattenkraft och kärnkraft. Det som ökat är förnnybart i form av vind och man kan ha åsikter om ifall det går snabbt eller långsamt.

På 10 år har vindkraften gått från i praktiken noll till närmare 8 procent av Sveriges elproduktion. De senaste åren har ökningen varit 2 TWh per år. Det innebär att elproduktion motsvarande de tre äldsta kärnreaktorerna ersätts av vindkraft på åtta år.

Tyskland är också med i GP:s ledare: ”Konsekvenserna av det tyska Energiwende är förfärliga. Bland annat har man kraftigt byggt ut just kolkraften.”

Det här är en vanlig uppfattning bland oreflekterade kärnkraftsförespråkare. Om vi för enkelhetens skull delar upp den tyska elproduktionen i tre delar: kärnkraft, fossil produktion och förnybart så får vi bilden nedan. Siffror från AG-Energibilanzen.

tysk_el

Sedan 1990 har kärnkraften minskat med 72 TWh. Under samma period har förnybar energi ökat med 114 TWh. Tyskland har på kuppen blivit en nettoexportör av el. Att säga att kärnkraftsavvecklingen orsakat ökad kolanvändning är därför magstarkt. Sant är att inom olja, kol och gas har kol de senaste åren ökat på naturgasens bekostnad.

tysk_kolgas

Naturgasen kan helt enkelt inte konkurrera prismässigt eftersom priset på kol rasat. Det i sin tur leder till ökade växthusgaser eftersom kolkraft är sämre ur koldioxidsynpunkt än naturgas. Men är det kärnkraftsavvecklingens fel? Nej. Problemet är att priset på utsläppsrätter är så lågt att de vid ett lågt pris på kol inte spelar någon praktisk roll. (För svenska skattebetalare är det prisfallet på kol som gjort Vattenfalls investering i Nuon till en ekonomisk katastrof.)

Och?

Ja, man kan naturlligtvis vara för kärnkraft ändå, men då får man faktiskt argumentera bättre. Everyone is entitled to his own opinions. But not his own facts.

Vilka frågor borde vi då diskutera istället?

Elceritifikatsystemet i Sverige och Norge gynnar förnybar energi. I en situation med ett överskott på el driver systemet investeringar i den mest mogna tekniken, idag i praktiken vindkraft. Vore det inte rimligare att växla till ett system där teknik som mognat successivt får bära allt mer av sina egna kosntader? Det var rätt att gynna vindkraft när den var ny och oprövad, men nu borde vi gå vidare och gynna nya tekniker som solel och olika former av lagring.
Smarta nät och lagring av el. På både svensk och europeisk nivå kan mycket göras för att underlätta transport av el från den plats där den just nu kan produceras mest miljövänligt dit den just nu behövs. Likaså kan lösningar för lagring komma att få stor påverkan på framtida elnät och elförsärjning.
Prismodeller. Den som producerar el som är väderoberoende bör kunna få betalt för det, alltså en prispremie för tillgänglighet.
Skattemodeller. Hur ser ett system ut som gynnar förnybar produktion utan att bli ett ogenomträngligt snår med orimliga tröskeleffekter. Det nu aktuella förslaget från regeringen har mött relevant kritik på flera punkter.
Reservkraft. Om vi vill garantera ett stabilt (och lågt) elpris måste vi ha någon form av beredskap för effekt-toppar. Idag betalar vi för sådan kapacitet via elnätsavgiften, men det råder delade meningar om den ska vara kvar. Alliansen avskaffade effektreserven och Baylan har aviserat att den ska vara kvar. För att förstå hur mycket reserv det är kan nämnas att skillnaden mellan högsta och näst högsta förbrukning i Sverige under 20 år varit ca 500 MW. Effektreserven är idag på 1500. (Lennart Söder, Professsor i energisystem på Second Opinion 2014-12-11) Alternativet till en reserv är att marknadspris får råda även under en effekt-topp. Frågan är dock om marknaden är beredd att stå med kapacitet som nyttjas så sälllan. El från ett kraftverk på 500 MW som används under bara några dagar under 20 år blir dyr.