En dålig dag för Europas skattebetalare. Och för energimarknaden. Bra lobbat!


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


hinckleyIdag röstade EU-kommissionen för att tillåta Storbritannien att subventionera två planerade kärnreaktorer i Hinkley Point. Enligt BBC togs beslutet med två rösters marginal. Man får förmoda att företagskonsortiet, lett av franska EDF, arbetat hårt för att övertyga kommissionen. Det är nämligen inga småpengar det handlar om.

Den brittiska regeringen har lovat att kompensera EDF upp till nästan dubbla (!) elpriset av idag. Konsumenterna betalar marknadspris och sedan betalar de med skattepengar en gång till. Det är lite oklart över hur lång tid överenskommelsen gäller. The Guardian uppger att 35 år (vilket sagts tidigare) gäller. BBC nämner 60 (!) år.

För att mildra kritiken har EU-kommissionen lagt restriktioner på EDF:s vinst. Om de börjar göra större vinster än idag ska subventionerna minskas. Well. Låt oss se hur det blir med det.

Två saker torde vara helt klara.

  1. Ingreppet med subventioner under lång tid kommer att störa energimarknaden i allmänhet och utvecklingen av nya, miljövänliga energislag i synnerhet.  Det är stor risk att subventionerna till Hinkley blir ett ”golv” för nya uppgörelser. Både Polen och Tjeckien uppges intresserade av att subventionera kärnkraft.
  2. Saken är långtifrån avgjord. Österrike har lovat att dra kommissionen inför domstol om subventionerna godkänns. Det blir alltså intressant att se hur de agerar nu.

Det återstår också att se om den brittiska regeringen drar saken vidare. Enligt BBC räknar de med att det genomsnittliga hushållet kommer att spara 77 pund (!) per år runt 2030 på de nya reaktorerna. Förhoppningsvis ställer någon sig frågan om det är värt de stora subventionerna. Och hur säker prognos man har på elpriset om 15 år.

Här på hemmaplan blir det viktigt att behålla folkpartiets skrivning ”Att det är privata företag som ska initiera och finansiera framtida nya kärnkraftsreaktorer”. Nej till subventioner med andra ord.

För mig som tror på marknadslösningar är det här helt fel väg att gå. Det höjer elpriset, gör det mindre lönsamt att ta fram nya energislag och drabbar i slutändan konsumenterna. För att inte tala om miljön.

Det vore i sammanhanget intressant att få reda på hur den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström röstat.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Regeringens och vänsterpartiets överenskommelse om vinster i välfärden


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Det var frågan om vinster i välfärden som tog mig tillbaka till politiken för så lite som två år sedan. Min första text i ämnet publicerades 30/10 2012 i Dagens Arena. Fler artiklar i ämnet finns på min hemsida i kategorin Vinster i välfärden. Min uppfattning är att det finns ett antal saker i valfrihetsrevolutionen som inte hanterats rätt. I diskussionen om pro market eller pro business räknar jag mig till den första kategorin. Alltför mycket av den borgerliga argumentationen har utgått från företagens perspektiv och när vi justerat systemet har det handlat mer om kontroll än om styrning. Det är skapar onödig byråkrati.

redgreenIdag kom regeringen och vänsterpartiet (i fortsättningen kallade de rödgröna) med ett gemensamt förslag. Att det skulle stå mycket om vinster och företag var väntat. Däremot inte att det skulle stå så lite om styrning. Och så mycket om saker som skulle kunna göras redan idag med bättre avtal och kunnigare beslutsfattare. Mina kommentarer till de rödgrönas överenskommelse uppifrån och ner. Återkommer i veckan med mer konkreta åsikter inom välfärdens olika områden.

I inledningen konstaterar de rödgröna precis som jag att tillkomsten av privata aktörer i välfärden lett till ett ökat behov av kontroll och granskning i efterhand och att detta skapar ineffektivitet och byråkrati. Jag tycker inte att det handlar enbart om de privata aktörerna utan byråkratin har vuxit som en följd av de styrmodeller som använts också bland offentliga aktörer. Tydligast är detta på skolans område där alliansen faktiskt backade och tog bort några saker som medförde ökad byråkrati. Även inom sjukvården förs en diskussion om konsekvenserna av NPM. På sjukhusen finns sällan vare sig valfrihet eller privata aktörer. Ändå finns samma problem där.

Ett ensidigt fokus på privata aktörer gör mig därför orolig.

LSS undantas också denna gång

Under rubriken Välfärd utan vinstintresse utlovas en utredning av nya regleringar för att säkra att skattemedel går till den verksamhet de är avsedda för. Det är knappast förvånande och jag tror att förslagets tydliga fokus på vinst är felaktigt. Det handlar om att styra verksamheterna så att möjligheterna att ta ut oskälig vinst försvinner. Om det funnits bättre styrning hade vi inte sett de problem som ligger bakom förslaget. Tyvärr undantas också den sektor där de största problemen med vinster finns, assistansersättningen (LSS). Jag har tidigare ifrågasatt varför just denna sektor lämnas utanför.

I listan med verksamheter som ska regleras hittar vi skola inklusive förskola, äldreomsorg, det vill säga hemtjänst och äldreboende, vård vad avser sjukhus och primärvård samt HVB-hem. Förslaget saknar helt kommentarer till det faktum att skola och förskola skiljer sig från de övriga genom att verksamheterna där inte styrs med avtal. Så är fallet inom både vård, hemtjänst och HVB-hem. Jag tycker att det vore rimligt att styra skolor med samma avtalsmodell som bevisligen fungerar i primärvården.

Oseriösa aktörer inom flyktingmottagande

I en märklig passus nämns sedan flyktingmottagande. Där har vi inte någon valfrihet och de vinster som uppstår där beror såvitt jag kan se uteslutande på dåliga upphandlingar, dålig konkurrens och bristande krav. Det behövs inga utredningar för att råda bot på det. Bara myndigheter som gör sitt jobb och kör i egen regi om det sparar skattepengar. Det finns i alla fall ingen valfrihet på detta område.

Bristande förståelse för marknad

Det borde vara självklart att om det är alltför lätt att tjäna pengar så beror det på att marknaden inte fungerar. De friskoleaktörer som hann tjäna stora summor gjorde det inte för att det rådde kraftig brist på skolor utanför att styrningen var obefintlig. Förslaget skrivningar om tillståndsprövning utifrån – som jag förstår det – olika bolagsfrågor missar helt detta och antar att det är bolagsformen som avgör. Den kan spela viss roll, men det är fortfarande styrningen som är viktig.

Utredningen

Det centrala i överenskommelsen är att tillsätta en utredning. Jag antar att det vi ser är ett embryo till utredningsdirektiv. Förutom olika formella krav på bolag i sektorn lyfts frågan om bemanningskrav och detta kritiseras hårt från bland andra Svenskt Näringsliv. Jag är lite kluven. Den modell med ersättning per besök som tillämpas i vården innebär ju i praktiken ett bemanningskrav och det är där helt okontroversiellt. Samma sak gäller i hemtjänsten. Jag har tidigare jämfört ersättningsmodellen för skolan och vården och tycker att den senare är värd att titta närmare på.

Att utreda alternativ till NPM, den styrmodell som tillämpas inom många alldeles offentligt drivna sjukhus, borde vara okontroversiellt, men det har som sagt inte nödvändigtvis något alls med privata aktörer att göra.

Sätt att gynna ideella aktörer föreslogs nyligen av Dagens Industri, så även där borde det gå att nå samförstånd.

Det som är otydligast är frågan om att utreda konsekvensändringar i LOV. Här kan det bli lite vad som helst. Idag finns exempel på både bra och dåliga avtal. Min uppfattning är att med bra LOV-avtal kan man få valfrihet, effektivitet, rättssäkerhet och bra styrning. Med ett dåligt kan man i extrema fall landa i det vänstern kallar ”fri dragningsrätt på skattepengar”. Det är frågan om lagen behöver skärpas eller om det handlar om kompetens i kommuner och landsting.

Skolan

Med tanke på att skolan dels har omvittnade problem med resultat, dels helt saknar styrning i avtal är det märkligt att frågan om styrning inte nämns alls. Under rubriken nämns enbart ett kommunalt veto mot etableringar. I förslaget begränsas vetot till skolor som har vinstsyfte. Det här är märkligt på flera sätt:

  • Skolor med vinstsyfte ska ju inte finnas om utredningsförslagen blir verklighet.
  • Löfven har sagt att det handlar om veto mot skolor som ökar segregation. Det antar jag kan ske även med en ideellt driven skola.
  • Fridolin sade i lördagsintervjun att kooperativ som vill rädda en byskola inte ska kunna stoppas av ett veto. Även en sådan skola kan leda till segregation, men framförallt kanske till svåra ekonomiska beslut i glesbygdskommuner. Man stänger inte skolor för nöjes skull utanför att hushålla med skattepengar och uppnå resultat.

Vårdvalet i primärvården

Den tvingande LOV-lagstiftningen tas bort. I media har det tolkats som att det fria vårdvalet tas bort, ja det har till och med låtit som att LOV-lagstiftningen tas bort. Så är det inte om kan läser överenskommelsen. Jovisst, det blir inte längre obligatoriskt att ha vårdval i primärvården utan frivilligt. Skrivningen om att LOV är tvingande tas alltså bort ur hälso- och sjukvårdslagen. Det blir samma modell som i hemtjänsten. En del kommuner har det, andra inte. Det kan man ha synpunkter på.

Däremot är det så att om man har vårdval enligt LOV i primärvården (och det har alla landsting idag eftersom det varit obligatoriskt) så gäller den lagen inom det område man tillämpar LOV, dvs det råder etableringsfrihet för vårdcentraler. Ett landsting måste för att kunna stoppa nya vårdcentraler först besluta att inte längre handla upp enligt LOV inom området primärvård. Det i sin tur kräver att man säger upp alla avtal samt tar över driften eller gör enskilda upphandlingar av de vårdcentraler som finns. En ganska stor process. Alternativt att regeringen ändrar LOV-lagstiftningen, men det var inte så det lät i regeringsförklaringen. Dagens överenskommelse är lite mer luddig.

Min gissning är att mycket få landsting ens kommer försöka avskaffa vårdvalet i primärvården annat än om vårdgivarna drar sig ur. Min gissning är också att det varit ett smart förhandlingsknep av Löfven.

Skulle däremot LOV-lagstiftningen ändras i väsentliga delar blir det en annan sak. I förslagets stycke Etablering inom LOV vill man utreda flera saker som är möjliga att göra redan idag upp. Det behövs inga utredningar för att skriva in saker som tillgänglighetsaspekter och ekonomiska överväganden i avtalen. Inte heller för att regelbundet kunna pröva om utförarna följer avtalen. Det som däremot inte går att göra idag är att begränsa antalet utförare. Etableringsfrihet är en hörnsten inom LOV. Den som förstår marknaden inser snabbt att risken för överetableringen är liten så länge det ställs tillräckliga krav på utförarna. Inom primörvården tycker jag att det finns oroande tendenser till överkonsumtion av vård. Alltså att vi har en styrmodell som betalar pengar till sjukvård för (nästan) friska när vi hade behövt pengarna i t.ex. sjukhusvården.

Skatteplanering, skatteparadis och offentlighet

De rödgröna har i praktiken med sig stora delar av alliansen på dessa punkter. Meddelarfrihet har varit på gång ett tag och även moderaterna har skärpt reglerna för så kallade räntesnurror.

Upphandling och kollektivavtal

Det här är ett område som det – lite reflexmässigt – kommer att bli strid om. I praktiken är det dock ett icke-problem inom både vård och skola. Dessa verksamheter har starka fackföreningar och högt kunskapsinnehåll och det går i praktiken inte att driva en vårdcentral eller skola med sämre villkor än kollektivavtal. Annat är det i hemtjänsten och där är frågeställningen helt klart relevant. Valfrihetssystemen har där använts mer till att pressa priserna, ibland så långt att seriösa aktörer drar sig ur. Att priserna pressats så långt är självklart inte företagens fel, men denna frågeställning förbigås helt av de rödgröna.

Sammanfattningsvis

Några av punkterna kan regeringen och vänsterpartiet säkert få gehör för, men det kommer då säkerligen att kosta i form av kompromisser på andra områden. Skulle jag få önska själv blir det följande paket:

  • Använd LOV för att styra friskolorna bättre. Med högre krav blir frågan om kommunalt veto mindre intressant.
  • Följ upp Dagens Industris förslag för att underlätta för ideella aktörer.
  • Inkludera LSS i utredningen.
  • Flytta fokus från kontroll till styrning.
  • Lär av landstingens ersättningsmodeller.

I ett senare inlägg redovisar jag hur jag ser på överenskommelsens konsekvenser inom välfärdens olika områden


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Politiken måste se cykeln som ett transportmedel


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


– Det är dags att se cykeln som ett fordon och inte bara en fritidssysselsättning.

På Blocket hamnar cyklar fortfarande under Fritid & Hobby, och alltför ofta ser vi dem på samma sätt i politiken. Det är dags att ändra på det. Här är fem konkreta förslag för att uppvärdera cykeln:

1. Ta med cykeln på tåget, också under rusningstid. Då kan fler ta cykel till jobbet.

Lokaltåg i södra Sverige.
Lokaltåg i södra Sverige.

2. Det behövs cykelparkeringar där man kan låsa fast sin cykel vid många fler hållplatser. Då kan fler ta cykel en del av vägen till jobbet.

En vanlig UL-hållplats en bit utanför Uppsala.
En vanlig UL-hållplats en bit utanför Uppsala.

3. Med cykelgarage och omklädningsrum på arbetsplatser får fler möjlighet att ta cykeln till jobbet.
20130531-Cykelgarage

4. Prioritera säkra pendlarstråk och använd enkla lösningar som färg och avgränsningar mellan cykel och bil.

Exempel från Holland.
Exempel från Holland.

5. Prioritera snöröjning av cykel och gångvägar. Många yrken, inte minst hemtjänsten, använder cykel året runt i tjänsten! Några få centimeter snö är inte ett problem för bilar och bussar, men ställer snabbt till bekymmer för cyklister och barnvagnar.

Bild från Sveriges Radio.
Bild från Sveriges Radio.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Lite eftertanke om Romson och skogsindustrin, tack


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


I mitt flöde på facebook igår dök plötsligt en artikel från Dagens Industri i mars upp:romson-di

Tonen i de många delningarna varierade från upprörd till ironisk. Redan i våras kritiserades Åsa Romson från liberalt håll. Carl B Hamilton skrev på sin blogg att Åsa Romson helst ser ”att svensk pappersindustri lägger ner” och kallade vidareförädling till transportbränsle för stolligt.

Varför texten dök upp igen just nu kan vi lämna därhän, det som oroar mig (retar mig) är varför så många upprörs över det Romson säger om pappersindustrin. Att hon föreslår kraftigt höjda miljöskatter är en annan sak och där kan det finnas skäl att diskutera olika avvägningar. Men det är just ingen som kritiserar detta. Istället handlar det om att Romson ska ha sagt att vi ska sluta producera ”blöjor och näsdukar”.

Det Romson säger i intervjun är:

”Det är klart att man måste kunna tro att näringsstrukturen kan förändras. Jag är inte jätteglad i att svenska värdefulla träråvaror görs till blöjor och näsdukar och att vi exporterar pappersmassa. Jag tycker nog att vi kan klättra i förädlingskedjan.”

Och? Hon har ju rätt. I Kinas snabbt expanderande pappersindustri används snabbväxande eukalyptusträd med en omloppstid på 12-15 år. Stora Enso talar om att det kan gå att komma ner i 7 år. Är det någon som tror att det då går att konkurrera med pappersmassa från träd med en omloppstid på 70 år? Är det inte i själva verket rimligt och nödvändigt att med Romsons ord försöka ”klättra i förädlingskedjan”.

Vad har vi för trovärdighet i näringspolitiken om vi ironiserar över frågor som skogsbranschen redan diskuterar? I tidningen SkogsVärden beskriver professor Sten Nilsson, rådgivare till skogsindustrin, framtiden för skogsnäringen och säger att ”Skogsindustrin måste fortsätta utvecklingen mot ökad vidareförädling”. Han pratar om ”mer kvalitetstänkande än volymtänkande” och att använda ”skogsmark till mer än bara konventionella skogssortiment”. Han resonerar i själva verket precis som Romson. Det är en utveckling som är nödvändig alldeles oavsett elpris.

http://www.domsjo.adityabirla.com/

Samtidigt som alltför många liberaler ironiserar över mp är industrin redan på gång. Det görs mer transportbränsle av restprodukter. Preem dubblar sin kapacitet för framställning av biodiesel. Och det gamla bruket i Örnsköldsvik producerar inte längre pappersmassa utan viskosfiber. I indisk regi, men ändock.

 

Jag tror att industrin uppskattar politiker som är intresserade av deras bransch. Kanske till och med läser viss branschpress. Det enda som möjligen läst tidningen SkogsVärden i den här diskussionen är ju Åsa Romson.

Och varför var det förresten så självklart för många på den borgerliga kanten att se nyktert på konkurrenssituationen för SAAB, när det helt uppenbart är känslorna som styr så snart det handlar om pappersindustrin? Eller är det bara så att frestelsen att göra sig lustig över Romsons val av exempel som tar överhanden?

Carl B Hamilton skrev förresten om hur svensk skogsindustri ger ”tiotusentals människor både inkomst och jobb”. Jag tror att de vet hur läget är. Jag tror att politiker som intresserar sig för branschens utveckling och utmaningar har större chans att få deras förtroende.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Akademiska är ett sjukhus. Därför måste maten anpassas till vården. Dygnet runt.


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Tillsammans med Janine Bichara har jag skrivit om sjukhusmaten förut. Nu gör vi det igen i ett svar till mp. Återigen hänvisar mp till det danska sjukhuset Hvidovre. Trots studiebesök på plats har de missat att maten serveras varm endast under dagtid och att delar av den tillagas enligt cook-and-chill-metoden, precis som det är tänkt här. Vi gör bedömningen att det blir för dyrt och osäkert att transportera varm mat ut till avdelningarna. Om temperaturen sjunker för mycket ökar bakterietillväxten och maten måste kasseras. Om nylagad, men nedkyld, mat istället skickas till avdelningen kan patienten äta när ronden är klar, eller sjuksköterskan är färdig med provtagningen. Patienten som vaknar mitt i natten efter en operation kan få varm mat från en meny där hen själv fått välja. Vi är övertygade om att det är rätt satsning.

Miljöpartiets artikel finns här.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Om vi ökar den svenska köttproduktionen måste vi importera mer soja


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Vi ska välja svensk mat säger jordbruksministern. Jag fundera på vad det innebär. Var maten producerats är bara en av flera saker som jag tycker ska få styra. Det spelar också roll hur maten producerats – både miljöpåverkan, djurskydd och långsiktig hållbarhet – och vilka villkor som gällt för de som arbetat i produktionen. Oavsett var den skett.

Import, inhemsk produktion och export från branschorganisationen Svenskt kött.
Import, inhemsk produktion och export från branschorganisationen Svenskt kött.

I fokus står den stora köttimporten. Överanvändning av antibiotika och sämre djurskydd i andra länder är viktiga skäl till det. Ofta nämns också miljö och transporter som viktiga skäl att köpa svenskt.

Sant är att Sverige ligger före när det gäller djurskydd och antibiotika-användning, men hur ”svensk” mat får jag om jag köper svenskt kött. Slipper jag verkligen transporter över halva jordklotet om jag köper en svensk köttbit istället för en från Argentina? Följer svenska miljökrav med på köpet när jag väljer en svensk kotlett? Det är tyvärr inte självklart.

Enligt de senaste siffrorna från branschorganisationen Svensk kött producerar vi årligen drygt 300.000 ton kött här hemma. Samtidigt närmar sig importen samma siffror och ligger nu strax under 300.000 ton. Se bilden ovan.

Importen av soja till foder har de senaste åren sjunkit till ca 250.000 ton i takt med minskad svensk köttproduktion enligt jordbruksverket. Diagrammet ovan är från Naturskyddsföreningen.
Importen av soja till foder har de senaste åren sjunkit till ca 250.000 ton i takt med minskad svensk köttproduktion enligt jordbruksverket. Diagrammet ovan är från Naturskyddsföreningen.

I intensiv kött- och mjölkproduktion spelar kraftfodret en stor roll. En viktig proteinkälla är soja, vilket vi inte har någon större produktion av här hemma. Importen av soja till foder pendlade fram till 2010-2011 runt ca 300.000 ton per år, men har i takt med produktionsminskningen (se ovan) nu minskat till 250.000 ton. Importen av foder är i ton räknat alltså av samma storleksordning som importen av kött. Eller om man så vill, produktionen av svenskt kött. Om vi skulle öka den svenska produktionen medför det om inget annat ändras också ökad import av soja.

Om det här är ett problem eller inte beror på vad man är ute efter. För djurens välbefinnande vinner det svenska köttet alla dagar i veckan (mycket lite kött som importeras kommer i praktiken från stora naturbeten i Argentina). Sett till miljöpåverkan är det inte lika självklart. Sojaproduktionen i Sydamerika är mycket intensiv och använder mycket bekämpningsmedel, ibland preparat som varit förbjudna länge hos oss. Jag har själv sett reaktionen hos människor som jobbat med svenskt lantbruk sedan 60-talet när de fick reda på att Paraquat används i Brasilien i samband med radions reportage häromåret. ”Men vad f-n, det är ju jättefarligt. Vi förbjöd det på 70-talet här.” Ok, det var nog egentligen i början av 80-talet, men ändå.

Det finns bra och viktiga skäl att välja svenskt, men det finns också problem med beroende av importerade råvaror och miljöpåverkan i andra länder. Läs gärna också den debatt på temat matnationalism jag och min hustru deltog i förra året. Vi menade att det visst finns flera skäl att välja lokalt producerade livsmedel, men samtidigt att dessa inte nödvändigtvis har med miljö att göra. De skäl vi såg var i korthet:

  • Stötta lokalt företagande och bry sig om landskapet i närheten
  • Respektera svenska djurskyddsregler
  • Behov av inhemsk produktion i händelse av kris, inte bara krig utan kanske troligare smitta i andra länder

Till dessa måste man lägga miljö- och rättviseaspekter. Och om skälet är behov av inhemsk produktion i kris kan den inte vara så importberoende som idag.

För den som är intresserad av både djuromsorg och miljöpåverkan spelar det stor roll vilken sorts, och hur mycket, kraftfoder som används i köttproduktionen.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Kapacitet och sårbarhet huvudpunkter på möte med Trafikverket. Beslut om nya spår krävs nu!


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Bild från Jomphong / FreeDigitalPhotos.net
Bild från Jomphong / FreeDigitalPhotos.net

Tolv (12) långa dagar varade tågstoppet mellan Uppsala och Stockholm i månadsskiftet maj-juni. Trafiken är nu igång igen, men hur säkra är vi på att det inte upprepas?

Före midsommar träffade jag i egenskap av trafikpolitisk talesperson för fp i länet representanter för Trafikverket tillsammans med Mohamad Hassan, kommunalråd (fp) med ansvar för bland annat arbetsmarknad i Uppsala. Radio Uppland följde upp med en intervju. Vårt syfte med mötet var att:

  • Få en bild av hur Trafikverket arbetar med underhållet på sträckan
  • Försäkra oss om att de extra pengar som regeringen anslagit för att förbättra punktligheten på sträckan verkligen ska gå till nya åtgärder och inte till redan planerat underhåll
  • Understryka hur stor betydelse pendlarna på sträckan har för Uppsala kommun och hela länet

Vi ville försäkra oss om att de åtgärder som regeringens extra pengar för 2015 och 2016 används till verkligen minskar sårbarheten. Punktlighetsförbättrande åtgärder kallas det på Trafikverkets språk. Vi diskuterade också möjligheterna till sådant som extra kapacitet för el, dubblerade ställverk och annat som skulle kunna korta ett stopp efter en oväntad händelse. Trafikverket fokuserar nu på att se till att ha mer reservdelar i lager och att knyta upp sina leverantörer med korta inställelsetider.

Minskad sårbarhet hjälper dock inte för att åtgärda det grundläggande problemet.. Det är för trångt på spåren. I högtrafik finns det i praktiken inte utrymme för fler tåg och Uppsala växer. Därmed är det nödvändigt med fler spår. Tyvärr saknas sådana beslut och hos regeringen verkar förståelsen begränsad. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd sade så sent som i februari i år

”Ni får inte fyra spår. När Citybanan är klar 2017 kommer det göra stor skillnad även för pendlarna mellan Stockholm och Uppsala” (intervju i fackförbundet Visions tidning Kollega).

Det håller inte.

Trafikverkets representanter bekräftade att Citytunneln minskar trycket på Stockholms Central och löser en del av de kapacitets- och sårbarhetsproblem som finns där. Däremot ökar det inte kapaciteten på sträckan i stort. Det är fortfarande lika trångt mellan Uppsala och Knivsta.

Hela länets befolkning växer, Uppsala blir allt mer av en knutpunkt och enbart i Uppsala kommun väntas befolkningen öka med ca 50.000 invånare till 2030. Det tar 10 år från beslut till trafik på nya spår. På den tiden har befolkningen hunnit öka med mer än 20.000 invånare. Det är hög tid att agera nu.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Finns mitten kvar? Vem bestämmer det i så fall?


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Ett parti som analyseras lite mer än andra efter EP-valet är miljöpartiet. Orsaken är förstås den stora framgången och övriga partier vill veta vilka väljare det handlar om. Kan vi locka dem till vårt parti, är frågan. En vanlig analys utgår från bilden nedan. Ursprungligen kommer den från SVT.

SVT:s bild av miljöpartiets väljare.
SVT:s bild av miljöpartiets väljare.

Det finns två problem med bilden, i alla fall när den rycks loss från SVT:s sida och den förklarande text som finns där.

  1. Ingen väljare har svarat att hen bekänner sig till ”Mitten”. Något sådant alternativ finns nämligen inte.
  2. SVT har själv valt att klumpa ihop fem svarsalternativ till tre.
Formuläret som används i VALU (från blanketten vid EP-valet 2009).
Formuläret som används i VALU (från blanketten vid EP-valet 2009).

Det väljarna haft att ta ställning till framgår av formuläret till höger. Självklart kan det vara så att den som svarat ”Varken till vänster eller höger” är en mittenväljare. Det vi inte får reda på är hur många mittenväljare som valt att markera att de står något till vänster eller höger. Dessutom väljer SVT att klumpa ihop ”Något till vänster” med ”Klart till vänster”. Här hade man kunnat välja att antingen visa alla fem alternativ i diagrammet, eller göra en annan uppdelning, t.ex. att slå samman ”Varken eller”-alternativet med ”Något till vänster” respektive ”Något till höger”. Jämför gärna med begreppen ”center-left” respektive ”center-right”.

Spelar det här någon roll? Ja, eftersom det är vanligt att diskutera utifrån SVT:s diagram med bara Vänster-Mitten-Höger, ofta utan att veta hur vilka svarsalternativen var. Så här kan till exempel miljöpartiets väljare beskrivas på tre olika sätt med siffrorna från VALU som utgångspunkt:

Tre sätt att beskriva miljöpartiets väljare. Överst SVT:s modell, därefter med alla fem svarsalternativ och sist en sammanslagning där mitten omfattar alternativen "Något till vänster", "Varken till vänster eller Höger" samt "Något till höger".
Tre sätt att beskriva miljöpartiets väljare. Överst SVT:s modell, därefter med alla fem svarsalternativ och sist en sammanslagning där mitten omfattar alternativen ”Något till vänster”, ”Varken till vänster eller höger” samt ”Något till höger”.

Samma övning kan göras med andra partier. Nedan visas en jämförelse mellan mp och fp, först med SVT:s sätt att slå samman fem alternativ till tre och sedan med ”Mitten” definierad som ”Något till vänster”, ”Varken eller” och ”Något till Höger”.

Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat "Varken till vänster eller Höger". Vänster respektive Höger är en hopslagning av Klart till vänster/höger och Något till vänster/höger.
Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat ”Varken till vänster eller höger”. Vänster respektive Höger är en hopslagning av Klart till vänster/höger och Något till vänster/höger.
Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat något av alternativen "Något till vänster", "Varken till vänster eller Höger" samt "Något till höger"
Folkpartiets och miljöpartiets väljare enligt VALU med mitten definierad som de som svarat något av alternativen ”Något till vänster”, ”Varken till vänster eller Höger” samt ”Något till höger”

Det är lite paradoxalt att SVT å ena sidan gärna pratar om hur partierna ”trängs i mitten”, men å andra sidan så tydligt vill definiera två block som skiljs åt.

Rent sakfrågemässigt torde det dessutom trots allt ofta vara så att en väljare som står ”Något till vänster” i många frågor har mer gemensamt med väljaren ”Något till höger” än med den som står ”Klart till vänster”. Aktuella exempel är t.ex. valfrihet, vinster i välfärden och försvar. På samma sätt är det rimligt att anta att en väljare som står ”Något till höger” i många frågor har mer gemensamt med väljaren ”Något till vänster” än väljaren som står ”Klart till höger”. Exempel här är sådant som vårdnadsbidrag, feminism, vissa skatter och miljöfrågor.

Så frågan är: Är det rätt att definiera bort mitten ur politiken? Ytterst tveksamt om någon skulle fråga mig.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Betyg i ordning och uppförande


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


För åtta år sedan satt jag i Barn och Utbildningsnämnden i Vallentuna och hade under mina 10 år som aktiv i kommunpolitiken ägnat mig i huvudsak åt skolfrågor. Våren 2006 lanserade folkpartiet ett förslag som gick ut på att ett ordningsomdöme skulle skrivas in i terminsbetygen. Det blev lyckligtvis inte av. Idag skriver jag i Tidningen NU (i praktiken en intern fp-tidning) om varför jag hoppas att vi inte frestas att plocka upp förslaget igen. Tidningen NU finns inte i sin helhet på nätet så texten kommer här:

Låt professionen ta ansvar för ordningen i skolan

Hur sätter man ett ordningsbetyg? (Bild från Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net)
Hur sätter man ett ordningsbetyg? (Bild från Stuart Miles / FreeDigitalPhotos.net)

I slutet av juni ska Metta Fjelkners utredning om mer ordning och reda i skolan redovisas. Almedalen står för dörren och valrörelsen drar igång. Jag hoppas att vi i Folkpartiet står upp för professionen, att vi törs ställa krav på lärare och rektorer. Jag hoppas också att vi ger dem rätt förutsättningar och att vi litar på att de gör sitt jobb. Vi måste låta blir frestelsen att detaljstyra hur och när de ska ge läxor eller vad de ska göra för att hålla ordning i sitt klassrum.

Jag hoppas också att vi inte återupprepar det som hände för drygt åtta år sedan. I januari 2006 lanserade folkpartiet ett niopunktsprogram med fokus på ordning i skolan. En av punkterna var ett införande av ordningsomdöme i terminsbetygen. (Partiet hade bestämt att inte vara för ordningsbetyg, så det fick heta omdöme.)

Istället för en behövlig och relevant diskussion om professionens roll och ansvar samt behovet av lugn och ro i skolan fick vi en diskussion om betyg i ordning och uppförande. Det spelade ingen roll att vi kallade det för omdöme. Media hakade på. Förstås. Väljarna var – trots idogt viftande med undersökningar som sade bevisa förslagets popularitet – skeptiska. Även lärarkåren var kritisk. Det är inte ett betyg eller omdöme i ordning och uppförande som löser oordningen i klassrummen. Det kan bara högt uppsatta mål, tydligt ledarskap och skickliga lärare göra. Det är där man måste ställa krav och ge professionen förutsättningar för att lyckas. Många kommuner och skolor klarar inte detta i dagsläget.

Moderaternas dåvarande skoltalesperson Sten Tolgfors sänkte förslaget med en minnesvärd formulering i radio:

– Principiellt tycker jag inte att stat och kommun ska ägna sig åt att betygsätta elevers själar, utan elevers kunskaper och kunskapsutveckling.

Det var många både i och utanför Folkpartiet som höll med Tolgfors och det blev sedan inget av med ordningsomdömen i terminsbetygen.

Oavsett vad man tycker om idén tror jag resultatet blir detsamma idag. Ett utspel om betyg (eller omdöme) i ordning och uppförande tar snabbt fokus från de frågor som är viktiga på riktigt i skolan. Istället för att prata om konkreta och lokala frågor kommer våra företrädare i kommunerna få ägna alla skoldebatter åt denna fråga. Vi riskera att tappa i trovärdighet och därmed väljare. Därför hoppas jag att vi inte frestas att testa den nu åtta år gamla idén igen.

Johan Enfeldt
Tidigare gruppledare för folkpartiet i Vallentuna, år 2006 ledamot i barn- och ungdomsnämnden i Vallentuna. Numera landstingskandidat i Uppsala län.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Mat är både medicin och politik


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


 

Näringsriktig och säker mat på rätt plats och vid rätt tidpunkt är avgörande på ett sjukhus. Idag skriver jag tillsammans med Lina Nordquist och Janine Bichara i UNT om hur vi vill förbättra maten på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Med rätt råvaror, rätt tillagning och rätt hantering kan vi ge alla patienter bättre förutsättningar till tillfrisknande, samtidigt som vi tar ansvar för miljö, personal och skattepengar.

Ett restaurangkök på varje avdelning skulle såklart ge godast mat. Det är inte realistiskt och vi vill ha en lösning som ger god, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs. (Bild från stockimages / FreeDigitalPhotos.net)
Ett restaurangkök på varje avdelning skulle såklart ge godast mat. Det är såklart inte realistiskt och vi vill ha en lösning som ger god, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs. (Bild från stockimages / FreeDigitalPhotos.net)

Godast skulle maten bli om kocken stod utanför vårdsalen och lade upp på fat direkt från kastrull och stekpanna. Alla inser att det inte är en rimlig prioritering. Frågan är vad som är en rimlig avvägning. Dagens lösning med mat som lagas i Västerås är det i alla fall inte.

Striden om maten på akademiska sjukhuset kommer stå mellan dem som vill att det ska vara ett överordnat mål att aldrig kyla ner mat för att värma upp den när den behövs, och oss som ser att en modern lösning med uppvärmd – men ända lokalt tillagad – mat är en förutsättning för att kunna servera varm, säker och näringsriktig mat där den behövs. När den behövs.

En lösning där ingen mat kyls ned förutsätter kostsamma ombyggnader i form av många kök eller komplicerade transportlösningar för varm mat inom sjukhuset. Risken är stor att resultatet blir kall soppa där patienten egentligen hade mått bäst av en varm portion mat. Även om det var mitt i natten efter ett ingrepp.

En viktig fråga är också matens miljöpåverkan. Vi vill värna de svenska djurskyddsnormerna, men också försäkra oss om att den mat vi äter här inte orsakar miljö- och hälsoproblem där till exempel foder till kött- och mjölkproduktion produceras.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.