Johan Enfeldt

Opinionsundersökningar – 7 kontrollfrågor

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

För dåligt om bara dessa tre svar redovisas.

De duggar allt tätare, opinionsundersökningarna. Nu är det inte bara media som beställer opinionsundersökningar utan också partier och lobbyister använder dem för att nå ut. Det är därför allt viktigare att ha kolla på bakgrunden när någon presenterar ett diagram eller en tabell. Det blir allt viktigare att reflexmässigt ställa sig några kritiska frågor:

Vem utförde undersökningen? OK. Den här är lätt och oftast inget problem. Det brukar stå om det är Novus, Sifo eller någon annan.
Vem betalade för undersökningen? En viktig fråga, inte bara när man värderar en undersökning utan också när man svarar. Om man inte ens då får reda på vem som betalar undersökningen finns skäl att ana oråd.
Vilken metod användes? Genomfördes undersökningen med hjälp av telefonintervjuer, brevenkät, webbformulär eller något annat?
Vilket urval användes? Hur många fick frågan, hur valdes de ut och var fanns de? Det här spelar roll för resultatet.
När gjordes undersökningen?
Hur stort var bortfallet? För en statistiker är det här viktig information. Läs gärna mer hos utmärkta Politologerna eller hos Forskning & Framsteg.
Hur löd frågan? Faktiskt väldigt viktigt. Det är skillnad på att uppge ”bästa parti” och att svara på ”vilket parti skulle du rösta på om det var val idag?” t.ex.

Saknas svar på alltför många av frågorna finns det antagligen anledning att ta undersökningen med en nypa salt. Eller åtminstone ställa ett par kontrollfrågor.

I ett aktuellt exempel i UNT i helgen lyckas jag av artikeln utläsa svar på 3 av 7 frågor. Det är för dåligt. Tycker jag. Sen är det ju inte rimligt att jämföra en fråga på formen ”känner du helt eller delvis oro för” med en tidigare undersökning där var på formen ”känner du stort eller mycket stort förtroende”. Jag kan ha svarat att jag föredrar Äpplen framför Päron men ändå oroa mig för om Äpplena imorgon kommer att vara godare än Päronen.

SVT har antagit en egen policy inför valet. De är lite striktare och godtar t.ex. inte så kallade självrekryterande paneler. De ställer också krav på bortfallet. Policyn finns på SVT:s hemsida där man också hittar föredömligt redovisade undersökningar som denna:

Om vi godtar att det i övrigt framgår att SVT beställt undersökningen så prickas övriga frågor in i två korta stycken samt redovsning av varje fråga. — Så här ska det se ut! Om vi godtar att det i övrigt framgår att SVT beställt undersökningen så prickas övriga frågor in i två korta stycken samt redovisning av varje fråga.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

EU-medborgare som diskrimneras på hemmaplan kan inte bli rättslösa i hela Europa

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Hemlös — Bild från Mantas Ruzveltas / FreeDigitalPhotos.net

Berättar på UNT debatt att folkpartiet i Uppsala län tar fram ett lokalt handlingsprogram för att komma tillrätta med EU-migranternas situation. I klartext handlar det ofta om romer som på grund av diskriminering på hemmaplan kommer hit och försöker försörja sig genom att tigga eller – i sommar – plocka bär. Nu är det vår och mindre fara för liv och hälsa, men jag fasar för en riktigt kall vinter. Att hitta hemlösa människor ihjälfrusna i en bil mitt i civilisationen vore ett misslyckade av enorma mått. Vi kan inte ha det så. Det får inte hända.

På kort sikt kan både kommun och landsting hjälpa till, men vi måste se helheten. Roten till det onda är fattigdom, diskriminering och utanförskap på hemmaplan. Vi vill föra en politik som konsekvent agerar för att förbättra situationen oavsett om den drivs i kommun, landsting, riksdag eller på EU-nivå.

Skriver artikeln tillsammans men Lina Nordquist, landstingsråd, Mohamad Hassan, kommunalråd och Kajsa Dovstad, landstingskandidat.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Är det socialism att vilja ha LOV i skolan? Eller är det lika borgerligt som att vilja ha det i vården?

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Dags för slutreplik på Brännpunkt i diskussionen om avtal i skola och förskola på samma sätt som i primärvården. Hans Bergström, tidigare chefredaktör på DN och numera engagerad i Internationella Engelska skolan svarade på vår artikel om att det behövs avtal i skola och förskola på samma sätt som i vård och hemtjänst.

Första halvan av Hans Bergströms artikel ägnas åt det nuvarande rättsläget. Jag har inget att invända där. Han beskriver lagen som den är skriven idag. Sen har vi antagligen olika syn på om den just nu är till det bästa eller om det kunde vara annorlunda.

Men sen kommer det. Hans Bergström antyder att vi skulle vilja inskränka valfriheten. Han ifrågasätter varför kommunen ska välja och inte föräldrarna. Det är ohederligt. De enda som kan tolka vår artikel så är de som vid minsta kritik mot nuvarande ordning ropar ”socialist”. Jag hade inte förväntat mig det från hans Bergström.

Riktigt intressant är det dock när han beskriver striden i vården mellan upphandling och kundval. Som texten är skriven antas vi ha skrivit till förmån för ”upphandling”. Det ordet finns inte i vår text. Vi skriver om ”avtal”, något som är kärnan i den LOV-modell som Hans Bergström lovordar.

I vårt svar på SvD Brännpunkt idag undrar vi därför om Hans Bergström inte förstått vår text eller om han inte känner till att LOV är ett avtalsreglerat system.

Hans Bergströms text finns här.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Varför skriver vi avtal med vårdcentralen men inte med skolan?

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Jag skriver idag på SvD Brännpunkt tillsammans med Cecilia Elving och Jessica Bagge som kandiderar till landsting respektive kommun i Stockholm. V ställer oss frågan: Varför skriver vi avtal med hemtjänstföretag och vårdcentraler men inte med skolor och förskolor?

Lika självklart som det är att kunna välja vårdcentral är det att landstinget har ett avtal med företaget som driver vårdcentralen. I det regleras ramarna för verksamheten och landstinget företräder mig som medborgare och kan agera om vårdcentralen inte sköter sig. Det gäller för övrigt också den landstingsdrivna konkurrenten. Så borde det fungera i skola och förskola också. Då skulle vi ha en valfrihet där det oavsett utförare fanns ett övergripande offentligt ansvar.

Siffran om omsättning i artikeln avser egentligen bara förskolor och skolor som drivs i aktiebolagsform. Det tillkommer också kooperativ och andra bolagsformer.

Jag har tidigare efterlyst avtalsuppgörelser för att lösa specifika problem, bland annat om ansvaret för bort-tappade betyg. Jag har också pekat på behovet av att lära av vården, inte bara när det gäller avtal utan också när det gäller ersättningsmodeller.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Ersättningssystem – vårdbyråkrati som avgör om det blir vård eller byråkrati

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Jag hade förmånen att besöka Tierps vårdcentral idag. Ett mycket lärorikt besök där vi bland mycket annat diskuterade för och nackdelar med olika ersättningssystem. Hur det till exempel är stor skillnad mellan en vårdcentral i ett ”sommargäst-tätt” område och en som ligger där befolkningen snarast minskar på sommaren. Eftersom vårdcentralen har en fast ersättning per patient och en rörlig per besök spelar det faktiskt roll varifrån patienterna på besök kommer.

Landsting som ersätter vårdcentralerna efter diagnoser (TV4 Nyheterna)

Jag har tidigare skrivit om hur olika ersättningssystemen ser ut i olika landsting. Det är alltid en avvägning där den mest ”precisa” och ”rättvisa” modellen alltid kräver för mycket byråkrati. Själv är jag skeptisk till modeller som bygger på att vårdcentralerna ska dokumentera en mängd diagnoser oavsett vad patienten sökt hjälp för. Enkelt uttryckt tror jag det är effektivare med en schablon per patient, gärna viktad enligt något vedertaget index som anger en statistisk vårdtyngd (CNI eller Care Need Index), och sedan ersättning per besök. Då kan vården fokusera på besöket och den vård som krävs. Inget arbete för att justera ersättningar tillkommer efter besöket. Det blir fallet om man ska hålla en lista med diagnoser uppdaterad för varje individuell patient. Idag tillämpar vi en modell som baseras på ålder och där kommunerna utanför Uppsala kompenseras med en något högre ersättning rakt över. Utmaningen ligger i att skapa en styrmodell som utan att generera onödig byråkrati fungerar både i den stora staden och den mindre tätorten. En modell som tar hänsyn till att det är större utmaning att ge god vård till en patient som inte kan språket än till en som kan läsa sina instruktioner själv.

TV4 Nyheterna hade i helgen ett inslag som kritiserade just ersättningsmodeller som baseras på individuella diagnoser. Det visar sig att de är väl spridda över hela landet. Här i Uppsala tillämpar vi dock en enklare modell och det gläder mig att även moderaterna via landstingsrådet Erik Weiman snabbt var ute och påtalade att vår modell är bättre.

erikw_drg — Landstingsrådet Erik Weiman på facebook söndag 23/3

Ingen risk för diagnos-inflation i primärvården här alltså. Bra. Däremot tillämpar vi en modell baserad på diagnoser (DRG) på våra sjukhus. Det blir intressant att se om vi kan förenkla hanteringen där också. Det finns tecken som tyder på att en del av den administration vi belastar vårdpersonalen med kommer från alltför detaljerade styrmodeller. Att minska sådant är en viktig del i vårt arbete för att ”lämna tillbaka vårdpersonalen till patienterna”.

Om vi ska vara rättvisa bör det nog sägas att hur stor del av ersättningen som baseras på diagnoser varierar mellan olika landsting. Det redovisade inte TV4. Självklart spelar det roll för risken för överdiagnosticering. Min uppfattning om att undvika ”pappersarbete” efter läkarbesöket så långt det går kvarstår dock. I alla fall sådant som bara beror på styrmodellen.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Rabattsystem mår nog bra av viss eftertanke

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Folkpartiet har drivit på för rabatt för studenter och en breddad grupp pensionärer i kollektivtrafiken i Uppsala län. I sak är vi där överens med (s) om att rabatt för dessa grupper behövs och vi har därför sökt och fått stöd för att utreda dessa frågor. Det handlar inte bara om belopp utan också om hur rabatten ska utformas, hur man ska ”legitimera sig” för att få rabatten etc. Sist men inte minst måste vi också få en uppfattning om hur mycket pengar rabatten kostar, både med befintligt och ökat resande.

Istället för att rösta ja till detta krävde (s) att rabatterna skulle införas utan någon som helst utredning. Kanske är det oppositionens privilegium – att inte behöva ta ansvar för om ett system fungerar dåligt eller om kostnaden blir för hög – så det får vi leva med. Trist däremot att de sedan flera gånger försökt utmåla det som att fp:s representanter i kollektivtrafiknämnden (KTn) varit emot att införa rabatterna. Troligen förstår UNT:S läsare hur det ligger till. Skrev tillsammans med våra representanter i KTn Leif Hällström och Ann-Cathrine Larsson samt landstingskandidat Kajsa Dovstad i UNT 25/2.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Bristande jämställdhet i vården drabbar inte bara kvinnor

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Bild från olovedog / FreeDigitalPhotos.net

Tyvärr finns det fortfarande tydliga tecken på att kvinnor bemöts annorlunda (läs ”sämre) än män i vården. Det drabbar såklart i första hand kvinnorna, men som alla sjukdomar finns det också anhöriga av båda könen runtomkring. Om en kvinnlig patient får sämre vård än en man är det en orättvisa i sig, men även de anhöriga drabbas. Jämställdhet i vården är därför inte en kvinnofråga. Det är en fråga som berör oss alla. Där också.

Om detta skriver jag tillsammans med landstingskandidater från folkpartiet på UNT:s debattsida.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Det offentliga kan inte undandra sig ansvar – rätt beslut av äldrenämnden

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Blodprov — Bild från Theeradech Sanin / FreeDigitalPhotos.net

UNT rapporterade idag att Äldrenämnden sagt upp avtalet med ett hemvårdsföretag. Bristerna var stora och äldrenämnden sätter nu in resurser för att hjälpa de äldre som berörs.

Rätt. Bra jobbat.

Naturligtvis skulle det varit bättre om vården varit bra, men när den nu inte är det tar politiken ansvar. Politiken avslutar avtalet och hjälper brukarna till annan omsorg.

När en skattefinansierad verksamhet fungerar dåligt kan inte det offentliga eller politiken gömma sig bakom fraser som ”det är ju brukarna som valt” eller ”att en dålig skola går i konkurs visar att systemet fungerar”. Nej, det offentliga måste alltid säkra att kvalitet och innehåll motsvarar de krav vi som skattebetalare har rätt att ställa. Brukarna ska kunna välja efter sådant som bemötande, inriktning, språk eller läge, men ska inte behöva ”skylla sig själva” om de valt dålig kvalitet. Där vi betalar med gemensamma medel ska vi inte ha sådan. Det är politikens ansvar. Det gäller både för verksamheter i privat och offentlig regi.

Centerpartiets förslag framstår om skattefinansierade coacher som ska hjälpa de äldre att välja rätt framstår i ljuset av detta som än mer obegripligt.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Ny kollektivtrafiktaxa i Uppland viktig också för Hebyborna

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

På landstingsfullmäktige idag fattas beslut om en ny UL-taxa, något som är viktigt för alla som reser över flera av de nuvarande zongränserna i länet. Till att börja med såg beslutet ut att kunna tas i stor enighet eftersom alliansen kommit överens med socialdemokraterna om både principer och taxa. Även miljöpartiet var överens om principerna, men ville ha ett något lägre pris. I praktiken fanns det enda verkliga motståndet hos vänsterpartiet. Sedan beslutet togs i landstingsstyrelsen har dock bilden ändrats. Protester har hörts från centerhåll och socialdemokraterna har i ett pressmeddelande sagt att de vill ändra beslutet.

Risken inför landstingsfullmäktige har därför varit en återremiss, vilket skulle fördröja de nya taxorna till antagligen någon gång i vinter, men förhoppningsvis går det att nå en uppgörelse. Ett beslut om nya taxor med någon form av handlingsfrihet för kollektivtrafiknämnden när det gäller exempelvis rabatter vore att föredra.

Sala Allehanda publicerade idag en kortad version av mitt debattinlägg där jag uppmanar (s) att inte i elfte timmen fälla förslaget, ursprungligen publicerat i Arbetarbladet.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Kollektivtrafik knyter ihop, utjämnar och skapar möjligheter

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Det nya förslaget till kollektivtrafiktaxa i Uppsala län är omdiskuterat. I korthet handlar det om ett förslag där systemet med zoner behåll för enkelbiljetter eller resor som köps med reskassa. Samtidigt avskaffas zonerna helt för månadskortet och det blir ett och samma pris, 790 kr, oavsett om man använder månadskortet för att pendla mellan Sunnersta och Akademiska sjukhuset eller om man reser från Tierp till Uppsala. I grund och botten samma system som SL tillämpar i Stockholms län. Jag skriver i Arbetarbladet om risken för att förslaget faller, och att medborgarna i länet därmed kommer gå miste om ett mycket billigare länskort.

Förslaget om en enhetlig länstaxa har fått kritiserats för att vara orättvist och nu av (s) för att det blir dyrare i Storvreta och Bälinge. Den första kritiken tycker jag är enkel att avförda. Om vi ska diskutera rättvisa måste vi också ta hänsyn till sådant som komfort, turtäthet och service. Låt oss ta en resenär som bor i norra delen av Björklinge. Bussen till Uppsala tar dryga 30 min, bussen till Tierp tar knappa 40 min. På den sida av vägen där bussen går till Uppsala finns det busskurer som skyddar mot väder och vind. I rusningstid går det 5 bussar i timmen, även på helger är det rimligt att pendla. På andra sidan vägen, där bussarna går mot Tierp är det annorlunda. Inga busskurer, två bussar i timmen i rusningstid och praktiskt omöjligt att pendla till ett arbete på helgerna. Ändå är det idag nära 500 kronor billigare att pendla till Uppsala. Rättvist? Nja.

Zongränserna är det som socialdemokraterna nu skjuter in sig på när de i elfte timmen vill ändra förslaget. I det nya förslaget till zoner för enkelbiljetter eller reskassa försvinner den särställning som Bälinge och Storvreta har haft. De får nu samma taxa som andra resenärer med samma avstånd till centrum. Det var såklart oundvikligt. Ett nytt system som ska vara enhetlighet kan inte ha zongränser baserade på antalet kilometer till centrum om det omedelbart ska göras undantag. Alternativet vore att utöka den billigaste zonen så att fler orter får den lägre taxan, men det kräver i så fall att kalkylen för det nya biljettsystemet görs om.

Genomgripande förändringar i taxorna kommer alltid att slå ojämnt. Ett nytt länskort kommer dock att ha en rad positiva effekter. Det underlättar arbetspendling, utjämnar så att fler kan pendla, gör det möjligt för fler i länet att hyra ut en bostad till någon som tar bussen till Uppsala och gör det mindre motiverat att ta bilen. I en uppgörelse mellan så gott som alla partier – endast v står utanför (mp är i praktiken med, men vill ha en lägre månadsavgift) – blir det såklart nödvändigt med kompromisser. Att socialdemokraterna nu, efter att själva ha röstat för förslaget i landstingsstyrelsen, backar på frågan om zongränser gör att risken för att förslaget faller och måste förhandlas om är stor. Det finns ju fler önskemål om förändringar att ta upp i så fall.

Jag vet inte vad borgmästaren i Bogota gör och tycker i övrigt, men citatet ovan är tänkvärt.