Johan Enfeldt

Folkpartiet i SCB:s partisympatiundersökning för Uppsala län

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

I veckan kom SCB:s stora partisympatiundersökning. Rikssiffrorna och väljarströmmarna har refererats i de flesta medier, men finns annars på SCB:s hemsida. Något som man också hittar där är ett stort tabellmaterial med statistiken nedbruten på olika sätt. Diagrammet nedan visar folkpartiets siffror i Uppsala län. Här finns dels ett skattat värde, dels osäkerhetsintervallets övre och undre gräns. All tre värden illustreras i diagrammet nedan. Frågan som ställts är viket som väljaren anser vara ”bästa parti”. Det är alltså inte frågat specifikt om riks- eller lokalpolitik.

Med tanke på att det i praktiken handlar om ett urval ur en större undersökning blir antalet svar få och osäkerheten stor. Det torde vara berättigat att fråga sig hur stort värdet av statistiken är, men det är å andra sidan de siffror som finns tillgängliga.

scb psu

blocken En annan intressant iakttagelse i undersökningen rör hur alliansen förhållit sig till de övriga. Diagrammet intill visar i praktiken att oppositionen står och stampar. I praktiken en mycket liten ökning om man räknar ihop s+mp+v. De som gått fram i samma storleksordning som alliansen gått tillbaka är Sverigedemokraterna. Notera dock att detta diagram inte tar hänsyn till osäkerhetsintervallen på samma sätt som i bilden ovan.

Sifferunderlaget för diagrammet med skillnader mellan november 13 och maj 10 finns nedan. Två konstateranden:

Alliansens tapp står fp och kd för.
Socialdemokraterna har ökat kraftigt, men det har skett på bekostnad av miljöpartiet.

partier

psu-uppsalalan

Asteriskerna vid SD och Övr betyder att SD i maj 2010 räknades in i kategorin Övriga.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Flera repliker om Kungsörnen

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Solveig Zander (c) från miljö och jordbruksutskottet replikerade snabbt på vår artikel om kungsörnen. ”Engagerade” men ”dåligt pålästa” var hennes omdöme. Det gäller isåfall också organisationer som världsnaturfonden, naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening.

Jag och Maria Weimer skrev ett kort svar för att dels påvisa att det inte med bästa vilja går att kalla de nya nivåerna för något annat än en rejält sänkt ambitionsnivå, dels för att förklara att vår oro inte gäller licensjakt utan att det kommer bli svårare att säga nej till skyddsjakt och olika störande intrång.

Senare samma dag svarade också vår partikamrat Anita Brodén, också hon från miljö- och jordbruksutskottet.

Sveriges ornitologoska förening uppmärksammade saken i artikeln Folkpartikritik mot regeringens kungsörnspolitik och refererade också debatten i riksdagen under rubriken Regeringen talar emot sig själv om kungsörnen.

Länkar till propositioner, betänkande och åtgärdsprogram finns i ett tidigare inlägg.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Vem vill ha färre kungsörnar?

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

På torsdag 2013-12-05 behandlar riksdagen rovdjurspropositionen. Efter en turbulent debatt under de senaste åren då vargen stått i fokus antas nu en proposition som också innefattar kungsörn. Jag tycker att det är märkligt. Det är det många som tycker.

Jag skriver idag på UNT debatt tillsammans med vår riksdagskandidat Maria Weimer och uppmanar till besinning. Det finns ingen anledning att rösta igenom ett beslut som innebär att miniminivån ändras från 600 till 150 häckande par.

Läs gärna det senaste åtgärdsprogrammet för kungsörn 2011-2015 (Naturvårdsverket).

I artikeln hänvisar vi också till:

UNT:s rubrik om örnjakt är lite oegentlig. Det finns det inga planer på. Risken är däremot att kungsörnen i framtiden kommer ”förlora” där den tidigare vunnit, exempelvis mot vindkraftverk. Det torde också bli svårare för naturvårdsverket att säga nej till skyddsjakt i framtiden.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

PISA-reaktioner med stil och utan

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Min dag har varit upptagen med annat så jag har varken sett eller hört radio eller TV utan mitt PISA-intag har begränsats till internet. En folkparti-reaktion som sticker ut är verkligen Lotta Edholms. Inget tjat om vems felet är utan bara ett konstaterande att det här måste vi göra bättre. Jag gillar!

Jan Björklunds initiala reaktion i ett nyhetsbrev var också klädsamt återhållsam. Kanske inte i jämförelse med Lotta Edholm, men väl med fp:s representanter i utbildningsutskottet. Därifrån dundrar Tina Acketoft i ett pressmeddelande att PISA-resultaten är ”ett resultat av S flumskola”. Hon konstaterar på sedvanligt sätt att allt är sossarnas fel.

Dessa elever har gått hela sin skoltid i Socialdemokraternas flumskola med mycket självstudier – en förödande studieteknik för elever som behöver stöd i skolan. Det är pojkar från studieovana hem som förlorat mest på det.

Att för mycket självstudier drabbar elever som behöver stöd är ju alldeles rätt, men snälla, kan vi sluta prata som socialdemokraternas flumskola? Räcker det inte med att konstatera att det funnits saker som fungerat dåligt och berätta vad vi gör för att rätta till dem? Och kanske ta ansvar för några beslut som inte visat sig vara rätt? Det är ju så här:

Sverige har styrts av borgerliga regeringar under 17 av de senaste 40 åren. Jag tror självkritik är rimligare (och funkar bättre) än att skylla på andra. Ta de två (!) senaste läroplanerna (innan den nyss införda) t.ex:

Lpo94: statsminister var Carl Bildt (det vore onekligen intressant att höra vad dåvarande skolministern Beatrice Ask har att säga idag)
Lgr80: statsminister var Torbjörn Fälldin

Även det förra betygssystemet (som om jag minns rätt fick dryga 12 år på sig) infördes av en borgerlig regering.

Med det sagt menar jag inte att allt är den nuvarande regeringens fel. Det är det inte och det görs mycket bra nu. Och det stämmer att Göran Persson styrde under 12 år. Däremot menar jag att en berättelse som utgår från att allt är sossarnas fel inte fungerar. Väljarna är smartare än så. Jag tycker inte heller att en sådan berättelse är korrekt.

I våras riktade jag ett inlägg på samma tema till Tina Acketoft i tidningen NU. Läs gärna min text och den jag reagerade på här. Jag fick aldrig något svar.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Gift i matproduktionen på SvD Brännpunkt

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Inom kort fattar regeringen beslut om en ny bekämpningsmedelsförordning. Det handlar om vilka preparat som ska tillåtas i livsmedelsproduktionen. Jag skriver idag tillsammans med Karin Karlsbro, folkpartiets grönaste riksdagskandidat, på SvD Brännpunkt och kräver att det förbud mot stråförkortningsmedel som Sverige haft fram till 2012 ska fortsätta att gälla. Tunga remissinstanser som Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen ifrågasätter varför det tas bort.

Annie Lööf skrev själv i somras en uppmärksammad debattartikel på temat Giftfri vardag. Där hette det bland annat att ”Sverige kan inte alltid vänta in EU-beslut” och att ”Miljö är inte något man kan välja till eller välja bort beroende på konjunkturen.” Vi hoppas att regeringen tar hennes ord i beaktande när beslutet fattas.

I artikeln hänvisar vi också till en undersökning från Lunds universitet. Den kan man läsa här. Att miljöminister Lena Eks förhoppning i Sveriges Radio 20/10 om att försäljningen nog inte blir så stor motsägs av en undersökning* 2003 där Lantmännen konstaterade både lag- och kontraktsbrott när det gällde användning av stråförkortningsmedel. Under föregående år, då stråförkortningsmedel tilläts ökade försäljningen till det dubbla (enligt Ekot i Sveriges Radio).

(* i en tidigare version påstods felaktigt att ATL-länken var från i våras, den är alltså från 2003.)

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Skulle en femprocentig höjning av hyrorna lösa bostadsbristen i Uppsala?

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

I veckan släppte Boverket en rapport där man förespråkar marknadshyror. Sista meningen lyder:

En eventuell reformering av det nuvarande hyressättningssystemet kommer att medföra en rad omställningsproblem, något som vi dock inte har behandlat i denna rapport.

Det är lite som att skriva en rapport där man kostnadsberäknar fördelarna med likspänning i vägguttagen utan att ta hänsyn till vad ett byte kostar.

Bland liberaler på högerkanten har annars marknadshyror varit patentlösningen på frågan om bostadsbrist i storstäderna under en längre tid. På samma sätt har det på vänsterkanten varit det sämsta man kan tänka sig. Lösningen från det hållet heter istället subventioner. Eftersom inget av förslagen realistiskt sett kommer att genomföras i någon större skala har det varit en bekväm och för åskådarna förutsägbar debatt.

Boverkets rapport kastar i alla fall in lite välbehövlig friktion. Dels genom att de faktiskt är en statlig myndighet och att deras slutsatser borde kunna betraktas som sakkunskap, dels genom att deras slutsatser om hur mycket hyrorna skulle höjas där det är brist är uppseendeväckande på flera sätt.

Det står nämligen tydligt att det Boverket tittat på så gott som uteslutande är ett Stockholmsproblem. Media och vänsterdebattörer har huggit på siffran 68% i tabellen härintill. Den är baserad på en beräkningsmodell där Boverket redovisar hyreshöjning vid ”jämvikt”.

Rapporten sätter alltså fingret på att bostadsbristen är rejält koncentrerad till två orter. Självklart är fem procent också kännbara hyreshöjningar men fullt jämförbart med prisutveckling på t.ex. bensin (där priset höjs varje år). Frågan är väl dock om det är realistiskt att tro att höjningar på den nivån skulle ha någon avgörande betydelse på den för många högst konkreta bostadsbristen i t.ex. Uppsala.

En som diskuterar marknadshyror och andra sätt att lösa bostadsbristen utan att bortse från de sociala konsekvenserna är fp-riksdagsledamoten Nina Lundström. Läs gärna hennes ett par veckor gamla debattinlägg i Expressen. Hon kritiserar Boverkets rapport i hårda ordalag på sin blogg och redovisar fakta som gör att Boverkets referens till Finland känns en smula mindre relevant.

Boverkets rapport finns här.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Orimligt med omvänd fördelning mellan separerade föräldrar

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Föreningen Sveriges Makalösa föräldrar kritiserade förslaget om delat barnbidrag för föräldrar med delad vårdnad på SvD Brännpunkt den 27/10. Idag svarar jag och Lina Nordquist, Liberala kvinnor och Fp Fyris på samma ställe.

Vår poäng är att det är lika rimligt med delat barnbidrag för föräldrar med växelvis boende som det är orimligt att Underhållsstödet omfördelar åt fel håll mellan föräldrar den den ena tar huvuddelen av ansvaret.

Den rapport vi hänvisar till i artikeln finns här. Makalösa föräldrar debattinlägg finns här.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Dags att styra upp verksamheten – betyg får inte tappas bort

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Häromdagen avslöjades att 4 av 10 undersökta friskolor inte arkiverat betygen korrekt. Betyg är myndighetsutövning och vi har redan sett de första fallen av elever som inte kan verifiera sina betyg eller få ut en kopia. Det är oacceptabelt.

Jag skriver i dag i Dagens Arena apropå de borttappade slutbetygen om bristen på avtal mellan friskolorna och de som står för finansieringen. Om hur riksdagsledamöternas djupa misstro mot kommunerna skapade ett system som ytligt liknar det vi har för vårdcentraler men där inget ansvar finns att utkräva. Lyckligtvis är det inte försent att rätta till.

Läs gärna också Per Wirténs ledare från i förrgår. Han är vänster, men gillar friskolor. Om vi inte styr upp verksamheten är risken att det blir allt motigare.

För den som är intresserad finns LOV-avtalet som exemplen är hämtade från här.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Multiresistenta bakterier – köttet på din tallrik spelar roll!

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Nyligen gick företrädare för veterinärförbundet, läkarförbundet och tandläkarförbundet ut och varnade för multiresistenta bakteriestammar. I klartext att åkommor som länge varit lätta att behandla med antibiotika inte längre kommer att vara det. Konsekvenser i form av mänskligt lidande och kostnader för samhället kan bli stora.

I en artikel i Dagens Samhälle visar de på till synes omotiverat stora skillnader i mängden utskriven antibiotika. 410 recept per 1000 invånare i Stockholm mot 290 i Västerbotten. På europeisk nivå är skillnaderna ännu större, mer än tre gånger så stor användning i de länder som har störst förbrukning jämfört med de som har lägst.

Det ligger nära tillhands att misstänka att tillgången till vård i kombination med de styrsystem vi har för vård idag är en av orsakerna. Att Stockholmarna får mer antibiotika för att de kan, inte för att det självklart behövs. Åtminstone är det vad veterinär-, tandläkar- och läkarförbundet oroar sig för.

Den stora mängden antibiotika konsumeras dock inte av människor. På europeisk nivå går hela 90 procent av försäljningen till djur, i allmänhet i köttproduktionen (enligt Statens Veterinärmedicinska anstalt). Och här är skillnaderna rejäla.

I Sverige använder vi 15 mg/kg djur, I Ungern 269. Läs mer i rapporten från (EMA) European Medicines Agency.

Ett problem är som sagt styrsystem och regelverk. De svenska företrädarna skriver bland annat:

Läkare i Schweiz och Österrike kan emellertid sälja antibiotika till sina patienter i samband med sjukbesök. I många länder som till exempel Tyskland utgör försäljning av läkemedel en betydande inkomstkälla för landets veterinärer. Det här är exempel på ekonomiska incitament som inte leder i rätt riktning.

Det måste vi arbeta för att ändra på, men samtidigt kan vi alla dra vårt eget lilla strå till stacken. I köttdisken kan man på ett högst konkret sätt bidra till att minska risken för att multiresistenta bakterier sprider sig till följd av överkonsumtion av antibiotika, genom att välja sitt kött med omsorg.

Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Lagkrav om socioekonomisk fördelning – ett steg i rätt riktning (om det görs rätt)

Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.

Bra besked idag om lagkrav på socioekonomisk fördelning i skolpengen. På detta sätt kommer vi tillrätta med inte bara ojämlikheter mellan kommuner utan också inom kommuner. Jag gillar också att utbildningsministern svarade rakt och ärligt på frågan om varför alliansen röstade nej till ett sådant förslag så sent som för ett år sedan.

– Så sent som i höstas, röstade ni ner ett sådant här förslag från oppositionen. Har du ändrat dig?

– Ja, vi har tänkt om i den här frågan.

Så ska det låta. Inga försök att låtsas som vi alltid tyckt så här. Uppskattas av väljarna.

Nu gäller det att lagen utformas så att det görs tydligt inte bara att en sådan ska finnas utan också ramarna för hur den ska beräknas. Jag tror på en riksnorm för både socioekonomisk kompensation och för vad som ska gälla för elever med behov av särskilt stöd (vilket alltså är något annat än socioekonomisk kompensation). Inte så att riksnormen ska ange belopp, men den bör ange hur kompensationen ska beräknas, alltså vilka faktorer som ska ingå. Risken är annars att vi går från en dålig lösning till en bara marginellt bättre.

Med lagstadgad socioekonomisk kompensation och riksnormer för beräkning återstår ytterligare några saker att rätta till i skolpengssystemet.

Avtal. Regelverket bör ändras så att det mer liknar hur landstingen styr vårdcentraler inom ramen för etableringsfrihet enligt LOV. Med sådana avtal mellan den som betalar (än så länge kommunerna) och respektive friskola skulle sådant som kompetensutveckling, utrustning, särskilda uppdrag med mera regleras. Jag vet att en del nu kommer skrika högt om intrång i företagens frihet, men faktum är att inge företag i vårdsektorn klagar på att lokala villkor regleras i LOV-avtal.
Prestationsbaserad ersättning. Även här kan vårdcentralerna stå modell. En vårdcentral har sin ersättning baserad dels på antalet listade patienter, dels på antalet besök. Motsvarande modell för skolan skulle ge en skolpeng som dels baserades på antal elever, dels på lärartid per elev, alltså ett mått som tar hänsyn till mängden undervisning och lärartätheten. Den skola som av pedagogiska skäl vill ha lägre lärartäthet (utöver vad som ges av den socioekonomiska fördelningen) kan ha det, men då får det konsekvenser i form av lägre skolpeng. Möjligheterna att prioritera vinst framför lärartäthet blir mindre. Risken att skattepengar satsas där de inte behövs likaså.

Slutligen. På senare tid har allt fler röster också från höger krävt detta, bland annat Timbro i Expressen för några veckor sedan. Själv har jag föreslagit samma sak i UNT och i Dagens Samhälle. Man kan tycka att det är sent, men jag tycker det är bra att förslaget kommer nu och inte i april nästa år. En smula märkligt dock att det inte löstes redan i friskolekommittén.