Hur mäter man hur bra vården är? Och ska vi försöka förebygga självmord?


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


politikfaktaWebbplatsen Politikfakta puffade strax före jul för en BBC-artikel där nyheten var att brittiska forskare ”räknat om” resultaten i en tre år gammal rapport från världshälsoorganisationen WHO och då kommit fram till att svensk vård var bäst i världen. Den fick mig att fundera på hur man mäter vad som är bra vård.

Innan jag fortsätter: Andra har redan uppmärksammat att BBC-artikeln ifråga var från 2003, men det är inte det som är min poäng. Det är inom parentes sagt lätt hänt att länka ut något ”gammalt”, politikfakta är varken först eller sist med det och det har hänt mig också. Möjligen kan man ha synpunkter på att artikeln fortfarande (2014-01-09) ligger ute hos dem med texten ”Granskad av Faktaredaktionen”.

bbc03

Min fundering är istället vad det var som de brittiska forskarna gjort med WHO:s siffror för att Sverige skulle klättra och hamna i topp. Jo, de hade räknat om siffrorna från WHO så att ”the performance of the health systems would be separated out from other factors such as diet and smoking rates, accidents and suicides.”

Forskarna tyckte alltså att man inte kunde lasta hälso- och sjukvården (”health system”) i ett land för saker som:

  • Matvanor
  • Rökning
  • Olyckor
  • Självmord

Det är nu jag blir tveksam. Vi tar den lätta först: Olycksfrekvensen i ett land beror antagligen inte på vårdens kvalitet utan handlar troligast om saker som trafiksäkerhet, arbetsmiljö och naturförhållanden. Så där är jag med.

När det gäller Matvanor och Rökning är jag mer tveksam. Vår svenska vårdapparat lägger ju i vilket fall ner en del energi på just dessa områden, så i någon mån måste man väl kunna säga att en bra hälsovård får fler att välja kost som inte är skadlig för hälsan, minska eller sluta med rökning eller byta till snus.

Sen kommer vi till den sista punkten – Självmord – och här får jag en klump i magen när jag försöker sätta mig in i hur forskarna resonerade 2003. Bortser de helt från frågan om psykisk ohälsa och de insatser vården kan göra? Menar de att självmord inte kan förebyggas, att disciplinen suicidprevention inte borde finnas inom vården?

Självklart vill jag att den svenska vården ska rankas högt, men om det kräver en mätmetod som utgår ifrån att vården inte kan förebygga självmord så är jag inte med i hyllningskören. Inte ens om uppgifterna varit från 2013. Då jobbar jag hellre hårt för att förbättra vården så att fler sjukdomstillstånd kan förebyggas.

Vi har en vård att vara stolta över, men den kan inte tas för given och den behöver utvecklas i takt med samhället. Rankinglistor baserade på oklara mätmetoder gör sannolikt inte någon större nytta i det arbetet.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Platt skatt, avskaffad bolagsskatt och kortad föräldraförsäkring i förra årets mest intressanta vänsterutspel


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


marg1Marginalskatten sänks från 55 till 35 procent. Bolagsskatten avskaffas. Är det månne centern eller till och med CUF som varit framme? Nej, det är vänsterfolket på Katalys som levererade ett av förra årets mest intressanta förslag till nytt skattesystem. Inte helt olikt det som SSU och LUF skissade på men mer genomarbetat.

”Jag är liberal och oroad över utvecklingen för det som brukar kallas den generella välfärden, alltså våra gemensamt finansierade trygghetssystem samt vård, skola och omsorg. Partierna, inklusive mitt eget, saknar alltför ofta svar på framtidsfrågorna. Vad vill vi ha ut, hur ska vi prioritera och framförallt hur ska vi ha råd?” Så inledde jag texten på förstasidan här för snart ett år sedan. Om jag ska peka ut något utspel under förra året som ”årets mest intressanta” blir det två förslag på skatteområdet.

ssulufI början på sommaren levererade SSU och LUF ett gemensamt utspel med förslag till ett nytt skattesystem. Lägre skatter på arbete, högre på ”tröga” skattebaser som fastigheter och konsumtion samt en upprensning bland avdragen, var några av utgångspunkterna. Förslaget andas en uppfriskande rättframhet och förståelse för vikten av stabila spelregler. Skattenivåerna kan man sedan ha olika uppfattning om partierna emellan och ytterst ge väljarna möjlighet att påverka.  Från en verklighet där det ena avdragsförslaget (RUT, ROT, RIT, JSA, välgörenhet etc) efter det andra presenteras så känns det tyvärr långt till klarsyntheten från LUF och SSU.

Under hösten kom sedan den i mitt tycke riktiga bomben även om den tyvärr fick ganska lite uppmärksamhet.

marg1

Marginalskatten sänks till 35 procent (från dagens nivå på över 55 procent för höginkomsttagare), bolagsskatten avskaffas och föräldraförsäkringen förkortas (!). Läser man bara dessa tre delar så låter det ju som ett nyliberalt platt-skatt paket med antifeministiskt touch, men det är delar i ett förslag från tankesmedjan Katalys, oftast verkande i socialdemokraternas mer vänsterorienterade regioner.

Hela förslaget andas förståelse för hur skadligt det är med höga skatter på arbete och innehåller en rad kalkyler och beräkningar. Jag tycker att rapporten inleds med en onödigt lång litania över hur dåligt allt är idag och visst kan jag ha synpunkter på den totala skattenivån de önskar sig, men jag är ändå imponerad. Här finns en rad intressanta saker.

  • Enhetlig skatt på 35 procent. Ingen högre skattesats för höginkomsttagare.
  • Grundavdrag på 144000 vilket gör 12000 per månad skattefritt.
  • Slopad bolagsskatt.
  • Enhetlig moms
  • Lite högre socialavgifter (från 32 till 35 procent) men i gengäld avskaffas taken i sjuk- och föräldraförsäkringarna.
  • 14 månaders föräldraförsäkring. Bara två månader kan sparas till efter 2 års ålder. Argumentet är att prioritera återkomst i arbete.
  • En medborgaravgift på 1500 kr per månad eftersom alla ska bidra.
  • Fastighetsskatt på 1,6 procent (35 procent av 4,5 procent) av taxeringsvärdet.

Förslaget är så omfattande att det inte går att lyfta ut enstaka delar utan man måste se till helheten och räkna samman alla förslagen. En kort version publicerades på DN Debatt och hela rapporten finns hos Katalys. Inte minst de ändrade reglerna för ränteavdrag innebär en höjd skatt för många som får sin inkomstskatt kraftigt sänkt t.ex.

Det jag gillar är att Katalys gjort det som inget parti visat sig förmöget att göra på senare tid, dvs att ta ett helhetsgrepp på skattesystemet i stort. Och särskilt måste jag lyfta på hatten för ansatsen att både minska skatterna på arbete och försöka räkna på framtidens demografi. Avsnittet om arbetade heltidsekvivalenter idag och 2033 är en pedagogisk pärla t.ex.

heltidsekv

Istället för att andelen arbetade heltidsekvivalenter minskar från 36,6 till 33,8 procent kan den alltså öka till 39,8 procent om vi höjer pensionsåldern med två år, halverar arbetslösheten, minskar sjuktalen och ger fler möjlighet att arbeta heltid. Häri ligger nyckeln till välfärdens framtida finansiering, det är jag övertygad om.

Om jag lägger samman initiativet från LUF och SSU med Katalys förslag så ser jag i alla fall hopp om en skattereform som både sänker skatterna på arbete och säkrar intäkter till framtidens välfärd.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

PISA, förskolan och personalen


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


1997 toppade antalet barn i den svenska förskolan samtidigt som personaltätheten fallit kraftigt under nittiotalskrisen. De barn som började i förskolan då möttes av större grupper, färre pedagoger och längre dagar. 2012 gjorde de PISA-testet. Finns det något här vi borde titta på?

Jag blev tipsad om ett blogginlägg där MMAfarsan diskuterar PISA-resultaten och förskolan. Samtidigt som politiker av alla färger presenterar förklaringar och förslag som rör ”skolan” är MMA-farsan något på spåren. Jag är övertygad om att förskolan har stor betydelse för hur det sedan går i grundskolan och därmed också senare i gymnasiet. Betydelsen skulle dessutom kunna vara ännu större.

fskolapersonalI valrörelsen kommer framförallt kd att hävda att det är maxtaxans fel att personaltätheten är låg. Det stämmer inte. År 1990 gick det 4,2 barn per årsarbetare i förskolan, men redan när maxtaxan infördes 2001 var antalet barn per årsarbetare uppe i 5,4. Sedan dessa har det enligt statistiken inte hänt så mycket. Idag är siffran 5,3.

 

Vårdnadsbidrag, nittiotalskris och barnomsorgslag

Vad hände i början på 90-talet som gjorde att personaltätheten föll så snabbt? Från 4,2 till 5,2 barn per årsarbetare på bara några få år. Jag tror att det finns flera parallella förklaringar.

  • Det var kris. Big time. När kommunerna sparade drog barnomsorgen (som det ofta hette då) det kortaste strået. Skolan fredades så långt det gick.
  • Kraftig ökning av antalet barn i förskolan. 1990 fanns 570.000 barn i förskolan. 1997 var de 750.000. (Källa: SCB)
  • Allt större andel av barnen går i förskolan. 1990 gick fanns knappt 70 procent av barnen där. Runt 2000 passerades 80 procent och idag närmar vi oss 90 (2012 var det 86 procent).
  • En starkare barnomsorgslag som krävde att kommunerna skulle ordna plats från ett års ålder utan skäligt dröjsmål. I praktiken var denna lag ett krav från fp för att gå med på kd:s vårdnadsbidrag under regeringen Bildt. Vårdnadsbidraget togs bort av nästa s-regering samtidigt som barnomsorgslagen trädde i kraft.

I praktiken handlade det också under nittio-talet mer om barnomsorg än om förskola. Den verksamhet vi idag kallar förskoleklass låg i början av nittiotalet ofta mer i anslutning till ett daghem (som det hette) än en skola. Frågorna hanterades i kommunerna ofta av ”barnomsorgsnämnden”.

Notera också att de nyss PISA-undersökta 15-åringarna klev in på förskolan runt 1997. Alltså just när antalet barn exploderat och personaltätheten minskat.

Stadigt urholkade resurser

Maxtaxans konstruktion består av ett statsbidrag, en avgift som föräldrarna betalar och de pengar kommunerna satsar. Avgiften styrs av staten och räknas inte upp med personalkostnaderna. Statsbidraget har minskat kraftigt per barn sedan taxan infördes. Effekten har blivit att resurserna urholkas år från år och kommunerna måste ta från andra verksamheter för att fylla hålen. Om detta skrev jag tillsammans med Lina Nordquist i SvD i somras. Kalkylunderlag finns här.

Det vi mäter blir styrande

Förskolan drabbas också av att det enda som egentligen mätts i statistiken är personaltätheten. Den har alltså inte ändrats s mycket under de senaste 10 åren räknat i antal inskrivna barn per personal. Måttet tar dock inte hänsyn till att barnen idag vistas längre tid på förskolan. Enligt skolverkets undersökning i höstas har antalet timmar i förskolan ökat från i genomsnitt 29 till 31 under åren 2005 till 2012. Det motsvarar i praktiken en personalminskning på 7 procent. En förskola med 15 medarbetare skulle behöva vara 16 idag för att ha lika mycket tid för varje barn som 2005. Om detta skrev jag tillsammans med Lina Nordquist i SvD i höstas. Kalkylunderlag och länkar finns här.

Som man frågar får man svar

Ett annat mönster som lever kvar är att förskolan tycks vara en angelägenhet för föräldrarna. När Skolverket gjorde sin undersökning i höstas var det föräldrarna som fick frågan hur nöjda de var med förskolan. Mycket sällan ser man representanter för skola, arbetsgivare eller helt enkelt vanliga skattebetalare tillfrågas utan det är föräldern som anses vara ”kund”.

Tilläggas kan att detta mönster under 2000-talet tyvärr spritt sig också till skolan. Själv anser jag att kunden – i den mån begreppet överhuvudtaget passar – är den som betalar. Kunden är det allmänna. Du och jag. Vi som behöver ett fungerande samhälle och därmed en bra förskola alldeles oavsett om vi har egna barn eller inte.

Vad diskussionen borde handla om

Enkelt uttryck behövs förskolan både av pedagogiska skäl och för att föräldrar ska kunna arbeta. Kanske är det en olycka att vi inte skiljer på verksamheterna mera (jfr skola-fritids)? Kanske skulle det tvärtom kunna vara en framgångsfaktor?

När det gäller barns lärande i förskolan borde vi diskutera:

  • Vad barnen ska lära sig (professionella pedagoger kan sedan reda ut hur)
  • Vilka resurser som krävs och hur mycket vi kan satsa
  • Hur samverkan med skolan ska se ut

Några snabba konkreta åtgärder som jag vill se är:

  • Börja räkna upp maxtaxan och tillhörande statsbidrag med index. Det skulle stoppa urholkningen av resurser och förskolan skulle förhoppningsvis kunna få lite andrum. Kompensera samtidigt för den urholkning som redan skett.
  • Låt sakkunskapen (forskare) titta på förskolans betydelse för kunskaperna längre fram (ex.vis. PISA)
  • Låt successivt förskolan närma sig skolan ytterligare, förslagsvis genom att göra för femåringarna vad som gjordes för sexåringarna på nittio-talet. Inte nödvändigtvis genom att flytta dem till skolan, men genom att öka kontakterna med förskoleklassverksamheten.
  • Satsa på förskollärare och förskollärarutbildning.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Demokratiutredning igen


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Regeringen tillsätter en demokratiutredning. Än så länge finns det bara en skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen att läsa (Skr. 2013/14:61) och av den framgår att några av sakerna som ska utredas är:

  • Minskat partipolitiskt engagemang och villkor för förtroendevalda
  • Individens inflytande över beslutsprocesser mellan valen
  • Ungas möjligheter till delaktighet och inflytande
  • Kommunala folkomröstningar
  • Individers möjlighet till insyn, delaktighet och inflytande i EU
  • Elektronisk röstning
En uthållig demokrati.
En uthållig demokrati.

Närmare information kommer väl i direktiven, men det blir ändå intressant att jämföra med den förra demokratiutredningen. Den pågick 1997-2000. Om den nya utredningen blir lika stor återstår att se. Bengt Göranssons utredning före sekelskiftet arbetade brett, höll seminarier, gav ut flera 10-tal skrifter (om alltifrån väntade ämnen som religionsfrihet och främlingsfientlighet till titlar som ”Olydiga medborgare?”), ett antal rapporter skrivna av forskare och ett slutbetänkande.

Å ena sidan är det bra att demokratifrågorna lyfts, å andra sidan har jag en känsla av att den förra demokratiutredningens material och slutsatser onödigt snabbt föll i glömska. Jag tror att många av oss som är aktiva i politiken idag skulle kunna läsa stora delar av den gamla utredningen med stor behållning. Inte bara för det tänkvärda innehållet utan för ett – i offentlig svenska – ovanligt vackert språk:

Ingen medborgare kan ursäkta sin fientlighet till demokratin med en hänvisning till vare sig arv eller miljö. Demokratin är en individuell viljeakt, en bekännelse till ett människovärde. Därför lönar det sig inte att förbjuda människor att vara anti-demokrater. Att isolera dem från demokratiska sammanhang är heller inte ändamålsenligt. Det är genom argument och handlingar som medborgare och demokratins olika institutioner kan utbreda demokratins värden och hållningar.

Titeln på den förra utredningen var ”En uthållig demokrati”. Kanske borde den ha räckt lite längre än till i dag? Kanske är ungefär 15 år ett lämpligt intervall för demokratiutredningar? Det har då gått 3-4 mandatperioder och man får förmoda (hoppas?) att en god del av de förtroendevalda bytts ut och att många nya tillkommit. Förstagångsväljarna 2014 gick i förskolan när Bengt Göranssons utredning arbetade. En ny demokratiutredning kan bli något att se fram emot, men låt oss inte glömma den gamla. Slutrapporten finns lätt tillgänglig här och också de olika skrifterna och forskar-rapporterna finns att ladda ner (om man söker på SOU-numret).

Vem som blir utsedd till utredare? Tillåt mig att gissa på Olle Wästberg.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Folkpartiet i SCB:s partisympatiundersökning för Uppsala län


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


I veckan kom SCB:s stora partisympatiundersökning. Rikssiffrorna och väljarströmmarna har refererats i de flesta medier, men finns annars på SCB:s hemsida. Något som man också hittar där är ett stort tabellmaterial med statistiken nedbruten på olika sätt. Diagrammet nedan visar folkpartiets siffror i Uppsala län. Här finns dels ett skattat värde, dels osäkerhetsintervallets övre och undre gräns. All tre värden illustreras i diagrammet nedan. Frågan som ställts är viket som väljaren anser vara ”bästa parti”. Det är alltså inte frågat specifikt om riks- eller lokalpolitik.

Med tanke på att det i praktiken handlar om ett urval ur en större undersökning blir antalet svar få och osäkerheten stor. Det torde vara berättigat att fråga sig hur stort värdet av statistiken är, men det är å andra sidan de siffror som finns tillgängliga.

scb psu

blockenEn annan intressant iakttagelse i undersökningen rör hur alliansen förhållit sig till de övriga. Diagrammet intill visar i praktiken att oppositionen står och stampar. I praktiken en mycket liten ökning om man räknar ihop s+mp+v. De som gått fram i samma storleksordning som alliansen gått tillbaka är Sverigedemokraterna. Notera dock att detta diagram inte tar hänsyn till osäkerhetsintervallen på samma sätt som i bilden ovan.

Sifferunderlaget för diagrammet med skillnader mellan november 13 och maj 10 finns nedan. Två konstateranden:

  • Alliansens tapp står fp och kd för.
  • Socialdemokraterna har ökat kraftigt, men det har skett på bekostnad av miljöpartiet.

partier

psu-uppsalalan

Asteriskerna vid SD och Övr betyder att SD i maj 2010 räknades in i kategorin Övriga.

 

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Flera repliker om Kungsörnen


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


 

kungsörn-szSolveig Zander (c) från miljö och jordbruksutskottet replikerade snabbt på vår artikel om kungsörnen. ”Engagerade” men ”dåligt pålästa” var hennes omdöme. Det gäller isåfall också organisationer som världsnaturfonden, naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening.

Jag och Maria Weimer skrev ett kort svar för att dels påvisa att det inte med bästa vilja går att kalla de nya nivåerna för något annat än en rejält sänkt ambitionsnivå, dels för att förklara att vår oro inte gäller licensjakt utan att det kommer bli svårare att säga nej till skyddsjakt och olika störande intrång.

kungsörn-jemw

Senare samma dag svarade också vår partikamrat Anita Brodén, också hon från miljö- och jordbruksutskottet.

Sveriges ornitologoska förening uppmärksammade saken i artikeln Folkpartikritik mot regeringens kungsörnspolitik och refererade också debatten  i riksdagen under rubriken Regeringen talar emot sig själv om kungsörnen.

Länkar till propositioner, betänkande och åtgärdsprogram finns i ett tidigare inlägg.

 

 

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Vem vill ha färre kungsörnar?


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


På torsdag 2013-12-05 behandlar riksdagen rovdjurspropositionen. Efter en turbulent debatt under de senaste åren då vargen stått i fokus antas nu en proposition som också innefattar kungsörn. Jag tycker att det är märkligt. Det är det många som tycker.

Jag skriver idag på UNT debatt tillsammans med vår riksdagskandidat Maria Weimer och uppmanar till besinning. Det finns ingen anledning att rösta igenom ett beslut som innebär att miniminivån ändras från 600 till 150 häckande par.

Läs gärna det senaste åtgärdsprogrammet för kungsörn 2011-2015 (Naturvårdsverket).

I artikeln hänvisar vi också till:

UNT:s rubrik om örnjakt är lite oegentlig. Det finns det inga planer på. Risken är däremot att kungsörnen i framtiden kommer ”förlora” där den tidigare vunnit, exempelvis mot vindkraftverk. Det torde också bli svårare för naturvårdsverket att säga nej till skyddsjakt i framtiden.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

PISA-reaktioner med stil och utan


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


Min dag har varit upptagen med annat så jag har varken sett eller hört radio eller TV utan mitt PISA-intag har begränsats till internet. En folkparti-reaktion som sticker ut är verkligen Lotta Edholms. Inget tjat om vems felet är utan bara ett konstaterande att det här måste vi göra bättre. Jag gillar!

Jan Björklunds initiala reaktion i ett nyhetsbrev var också klädsamt återhållsam. Kanske inte i jämförelse med Lotta Edholm, men väl med fp:s representanter i utbildningsutskottet. Därifrån dundrar Tina Acketoft i ett pressmeddelande att PISA-resultaten är ”ett resultat av S flumskola”. Hon konstaterar på sedvanligt sätt att allt är sossarnas fel.

Dessa elever har gått hela sin skoltid i Socialdemokraternas flumskola med mycket självstudier – en förödande studieteknik för elever som behöver stöd i skolan. Det är pojkar från studieovana hem som förlorat mest på det.

Att för mycket självstudier drabbar elever som behöver stöd är ju alldeles rätt, men snälla, kan vi sluta prata som socialdemokraternas flumskola? Räcker det inte med att konstatera att det funnits saker som fungerat dåligt och berätta vad vi gör för att rätta till dem? Och kanske ta ansvar för några beslut som inte visat sig vara rätt? Det är ju så här:

Sverige har styrts av borgerliga regeringar under 17 av de senaste 40 åren.  Jag tror självkritik är rimligare (och funkar bättre) än att skylla på andra. Ta de två (!) senaste läroplanerna (innan den nyss införda) t.ex:

  • Lpo94: statsminister var Carl Bildt (det vore onekligen intressant att höra vad dåvarande skolministern Beatrice Ask har att säga idag)
  • Lgr80: statsminister var Torbjörn Fälldin

Även det förra betygssystemet (som om jag minns rätt fick dryga 12 år på sig) infördes av en borgerlig regering.

Med det sagt menar jag inte att allt är den nuvarande regeringens fel. Det är det inte och det görs mycket bra nu. Och det stämmer att Göran Persson styrde under 12 år. Däremot menar jag att en berättelse som utgår från att allt är sossarnas fel inte fungerar. Väljarna är smartare än så. Jag tycker inte heller att en sådan berättelse är korrekt.

I våras riktade jag ett inlägg på samma tema till Tina Acketoft i tidningen NU. Läs gärna min text och den jag reagerade på här. Jag fick aldrig något svar.


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Gift i matproduktionen på SvD Brännpunkt


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


<kompletterad med korrigering av datumuppgift 2013-11-27 kl 1430>

Inom kort fattar regeringen beslut om en ny bekämpningsmedelsförordning. Det handlar om vilka preparat som ska tillåtas i livsmedelsproduktionen. Jag skriver idag tillsammans med Karin Karlsbro, folkpartiets grönaste riksdagskandidat, på SvD Brännpunkt och kräver att det förbud mot stråförkortningsmedel som Sverige haft fram till 2012 ska fortsätta att gälla. Tunga remissinstanser som Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen ifrågasätter varför det tas bort.

Annie Lööf skrev själv i somras en uppmärksammad debattartikel på temat Giftfri vardag. Där hette det bland annat att ”Sverige kan inte alltid vänta in EU-beslut” och att ”Miljö är inte något man kan välja till eller välja bort beroende på konjunkturen.” Vi hoppas att regeringen tar hennes ord i beaktande när beslutet fattas.

I artikeln hänvisar vi också till en undersökning från Lunds universitet. Den kan man läsa här. Att miljöminister Lena Eks förhoppning i Sveriges Radio 20/10 om att försäljningen nog inte blir så stor motsägs av en undersökning* 2003 där Lantmännen konstaterade både lag- och kontraktsbrott när det gällde användning av stråförkortningsmedel. Under föregående år, då stråförkortningsmedel tilläts ökade försäljningen till det dubbla (enligt Ekot i Sveriges Radio).

(* i en tidigare version påstods felaktigt att ATL-länken var från i våras, den är alltså från 2003.)


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.

Skulle en femprocentig höjning av hyrorna lösa bostadsbristen i Uppsala?


Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.


I veckan släppte Boverket en rapport där man förespråkar marknadshyror. Sista meningen lyder:

En eventuell reformering av det nuvarande hyressättningssystemet kommer att medföra en rad omställningsproblem, något som vi dock inte har behandlat i denna rapport.

Det är lite som att skriva en rapport där man kostnadsberäknar fördelarna med likspänning i vägguttagen utan att ta hänsyn till vad ett byte kostar.

Bland liberaler på högerkanten har annars marknadshyror varit patentlösningen på frågan om bostadsbrist i storstäderna under en längre tid. På samma sätt har det på vänsterkanten varit det sämsta man kan tänka sig. Lösningen från det hållet heter istället subventioner. Eftersom inget av förslagen realistiskt sett kommer att genomföras i någon större skala har det varit en bekväm och för åskådarna förutsägbar debatt.

Boverkets rapport kastar i alla fall in lite välbehövlig friktion. Dels genom att de faktiskt är en statlig myndighet och att deras slutsatser borde kunna betraktas som sakkunskap, dels genom att deras slutsatser om hur mycket hyrorna skulle höjas där det är brist är uppseendeväckande på flera sätt.

boverketsrapportDet står nämligen tydligt att det Boverket tittat på så gott som uteslutande är ett Stockholmsproblem. Media och vänsterdebattörer har huggit på siffran 68% i tabellen härintill. Den är baserad på en beräkningsmodell där Boverket redovisar hyreshöjning vid ”jämvikt”.

Rapporten sätter alltså fingret på att bostadsbristen är rejält koncentrerad till två orter. Självklart är fem procent också kännbara hyreshöjningar men fullt jämförbart med prisutveckling på t.ex. bensin (där priset höjs varje år). Frågan är väl dock om det är realistiskt att tro att höjningar på den nivån skulle ha någon avgörande betydelse på den för många högst konkreta bostadsbristen i t.ex. Uppsala.

En som diskuterar marknadshyror och andra sätt att lösa bostadsbristen utan att bortse från de sociala konsekvenserna är fp-riksdagsledamoten Nina Lundström. Läs gärna hennes ett par veckor gamla debattinlägg i Expressen. Hon kritiserar Boverkets rapport i hårda ordalag på sin blogg och redovisar fakta som gör att Boverkets referens till Finland känns en smula mindre relevant.

Boverkets rapport finns här.

 


Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.