Lucka 22 i Skolmarknadskritiska julkalendern.
På senare tid har flera friskolekoncerner, främst Kunskapsskolan och Internationella Engelska Skolan (IES) uppmärksammats för hur de med hjälp av profil, marknadsföring och urvalsprinciper lyckas sålla fram ett elevunderlag med högutbildade föräldrar. Se hur stora skillnaderna är bakom Lucka 1. Ett återkommande försvar från koncernerna har då varit att de inte kan lastas för det.
IES väljer inte sina elever utan de väljer oss.
Jörgen Stenquist, vice VD Internationella Engelska Skolan, friskriver sig från ansvar för elevsorteringen i GP 2020-10-22.
Det är inte bara skolans sätt att marknadsföra sig och använda urvalsregler för att sålla fram högutbildade föräldrars barn som kan ifrågasättas här. Idag måste man faktiskt också ställa frågan vem det egentligen är som ser till att IES etablerar sig på en ort. Är det efterfrågan från föräldrar eller är det kommunpolitiker som ser IES som en sorts trofé?
Alldeles nyligen har SvD uppmärksammat hur politikerna i Solna stänger en egen väl fungerande skola med hänvisning till att IES etablerar sig. Tidigare i höstas hade Östersundsposten en uppmärksammad artikelserie om hur politikerna i Östersund agerade bakom ryggen på den egna förvaltningen för att få dit IES.
Det här verkar ju lite konstigt, eller hur? Som vårt skolsystem fungerar är ju tanken att kommunerna ska ha så litet inflytande som möjligt över vilka fristående skolor som etablerar sig. Meningen är att det är föräldrars och elevers efterfrågan som ska styra, inte politikers. Men i de fall som beskrevs ovan ser det faktiskt ut som att politikerna spelar en stor roll.
Ett sätt att kontrollera hur det förhåller sig är att se hur IES själva beskriver processen för att etablera nya skolor när de kommunicerar med investerare. I IES årsredovisning för 2018/2019 beskriver de hur det gått till på flera orter:
När det gäller etableringen i Skellefteå är det Maria Marklund, kommunalråd (S), och Kristina Sundin Johnsson, kommunchef, som uttalar sig och i årsredovisningen står följande: ”En viktig pusselbit som kommunen identifierat är att erbjuda en bra skola. Valet föll på IES, som läsåret 2019/20 öppnar en grundskola från förskoleklass till årskurs 9 samt fritidshem i Skellefteå.”
På nästa uppslag förklarar Maria Holm, biträdande skoldirektör i Helsingborgs kommun att ”Anledningen att vi valde IES bottnade bland annat i att IES har ett starkt varumärke”. Nog är det en lite märklig roll för en kommunanställd att delta i en friskolas marknadsföring gentemot investerare på detta sätt?
Det här borde vara intressant läsning för de mest hårdföra förespråkarna av etableringsfrihet. Hur blir det med den om politiker börjar välja friskolor till sina medborgare?
Längre fram i årsredovisningen kommer vi till Landskrona och då framgår det tydligt att det inte alltid är friskolor som bedriver lobbyarbete för att få ett fördelaktigt lokalkontrakt. Ibland är det tvärtom. Om det är en rimlig roll för ett kommunalråd överlåter jag till andra att bedöma.
”I Landskrona hade Torkild Strandberg, liberal politiker och kommunstyrelsens ordförande, bedrivit ett intensivt lobbyarbete för att få IES att starta en skola i kommunen ända sedan 2008. Nio år senare, 2017, blev skolan verklighet.”
Ur avsnittet om hur IES gör kommuner mer attraktiva på sidan 19.
Det är möjligt att det fortfarande finns politiker som på allvar tror att det alltid är föräldrars efterfrågan som styr etablering av friskolor. Isåfall är det dags för dem att att börja titta på hur det går till i verkligheten. Ja, eller bara läsa på lite om hur företag i alla branscher agerar för att skapa efterfrågan på sina produkter.
Kommunpolitikers vurm för just IES ger såklart koncern en stark position när det gäller att förhandla hyror. Det visar inte minst Östersundspostens granskning från i höstas.
För den som vill läsa mer om fenomenet där olika kommuner gunnar friskolor med sänka hyreskostnader rekommenderar jag den här texten om hur skolan gynnas av olika kommuner av Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans.