Lucka 14 i Skolmarknadskritiska julkalendern.
Att det råder brist på behöriga lärare i Sverige är väl känt. Att Friskolornas Riksförbund och andra systemförsvarare använder detta som ett argument för friskolor är både märkligt och tveksamt. De utbildar ju inga egna lärare. Alldeles oavsett om vi hade 100 procent fristående eller 100 procent kommunala skolor i Sverige skulle det finnas lika många behöriga lärare med svensk högskoleutbildning. Detta är ett icke-argument av rang.
Friskolornas Riksförbunds resonemang bygger på att lärare som jobbar i friskolor inte skulle jobbat som lärare alls om det bara funnits kommunala skolor. Som stöd för detta resonemang använder deras ordförande Lars Leijonborg siffror från Jobbhälsoindex, en undersökning som han skriver görs på uppdrag av Svenskt Kvalitetsindex. Själva rapporten om just skolan är dock gjord på uppdrag av Friskolornas Riksförbund och förordet är till och med skrivet av förbundets VD, Ulla Hamilton. Den uppgiften valde Leijonborg att utelämna. I vilket fall. Undersökningen visar att 50 procent av lärarna i kommunala skolor är ”nöjda med sitt arbete vid en övergripande bedömning”. Det är såklart en för låg siffra. I friskolor är siffran dock inte så värst mycket högre, bara 56 procent. Ändå väljer Friskolornas Riksförbund att lyfta fram den som ett argument. Ribban ligger inte jättehögt här kan jag tycka.
Samma undersökning visar för övrigt att en större andel lärare i kommunala skolor upplever sitt arbete som meningsfullt (83 procent i kommunala skolor mot 72 i fristående). Men den siffran kom förstås inte heller med i Leijonborgs debattartikel.
Nu är det varken det sparsmakade underlaget på totalt bara 839 lärare eller procentsiffrorna i sig som är problemet här. Problemet är försöket att koppla resultaten till en lösning på lärarbristen.
Såhär: Undersökningen handlar om personer som jobbar som lärare. Lärarbristen handlar om behöriga lärare. Om Friskolornas Riksförbunds tes stämde skulle fristående skolor ha en högre andel behöriga lärare än kommunala skolor. Så är det inte. Kommunala skolor i Sverige har i snitt en tydligt högre andel behöriga lärare, alltså lärare med pedagogisk högskoleutbildning än sina fristående konkurrenter. Nu invänder någon att det kanske beror på att friskolor är vanligast i storstäder, men ok, låt oss kolla på en storstadsregion då. Här är Stockholms län:
Det är närmast knock-out för de kommunala skolorna. 83 procent mot 64. Om det går att dra några slutsatser av statistiken är det knappast att friskolor generellt sett har lättare att locka behöriga lärare.
Vad som skulle krävas för att friskolornas företrädare skulle vara trovärdiga när de säger att de har en lösning på lärarbristen är såklart enkelt. För det första skulle det underlätta om de kunde visa statistik som stödde deras påståenden. Viktigast vore dock att de gick före och satsade pengar på vidareutbildning av sina obehöriga lärare. Då skulle de för första gången göra något som på sikt minskade lärarbristen. Detta borde för övrigt också kommunala huvudmän göra, men det är en annan fråga. Mekanismerna som gör att vi generellt sett har för få behöriga lärare i skolan beskrivs i denna.