Lucka 11 i Skolmarknadskritiska julkalendern.
Siffror om elever med särskilda behov används ibland för att säga emot statistik som visar hur fristående skolor söker ett ”enklare” elevunderlag, alltså den sortens siffror som finns bakom Lucka 1.
Friskolornas Riksförbund använde tidigt detta argument. I en folder från 2005 om ”Myter om friskolor” skrev de t.ex. att ”Andelen barn med särskilda behov är större i friskolorna än i de kommunala skolorna.” Fortfarande hänger argumentet kvar i olika sammanhang och senast i höst har vi sett det i debatten.
Därtill söker sig ofta elever med stödbehov till friskolor, eftersom de vanligen är betydligt mindre än de kommunala vilket innebär en lugnare miljö. Var tredje fristående grundskola har färre än 100 elever.
Friskolornas Riksförbunds ordförande Ulla Hamilton i Dagens Samhälle 2020-10-26
Det här påståendet står i skarp kontrast till rapporter om hur elever med behov av extra stöd missgynnas av skolsystemet idag. 2015 kom en avhandling av Gunnlaugur Magnússon på Mälardalens högskola som visade att 15 procent av friskolorna hade nekat tillträde till elever med särskilda behov. Som orsak angav de ekonomiska och eller organisatoriska hinder. Till exempel hade 40 procent av Waldorf-friskolorna nekat sökande barn med särskilda behov tillträde.
I maj 2020 kom Institutet för Näringslivsforskning, IFN, med ett så kallat working paper (forskning avsedd för granskning och publicering) som visade hur barn med olika funktionshinder diskrimineras av skolvalet och hur vårt skolsystem är utformat. 2000 skolor kontaktades med förfrågan om plats för fiktiva barn. Hur det gick?
Skillnaderna mellan barn med och utan diagnos är störst bland de privata utförarna. I dessa fick 53 procent av barnen utan diagnos svar att de var välkomna att besöka förskolan. Bland barn med ADHD fick enbart 33 procent samma svar när deras föräldrar kontaktade en skola, medan andelen barn med diabetes typ 1 som blev inbjudna att besöka skolan uppgick till 42 procent.
Ur sammanfattningen av rapporten ”Do Swedish Schools Discriminate against Children with Disabilities?”, IFN Working paper no 1330.
När SVT rapporterade om studien svarade svarade Friskolornas Riksförbunds ordförande Ulla Hamilton: ”bland annat är man rädd för kostnaderna”.
Jo. Det kan man ju tänka sig.
Forskningen visar alltså på en systematik som inte går att förklara med enstaka ”ruttna äpplen”, ett uttryck som en friskolerektor själv använde om elever med ADHD i ett uppmärksammat Uppdrag granskning 2013.
Hur hänger då det här ihop med påståendet om att många elever med särskilda behov söker sig till friskolor? Jo, det handlar om det som kallas resursskolor, alltså skolor som har vad som kallas ett ”begränsat mottagande”. Det innebär att de enbart inriktar sig på elever i behov av särskilt stöd och extra ersättning i form av tilläggsbelopp. Här dominerar friskolor stort och orsaken till det är enkel: Fram till en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen sommaren 2017 var det förbjudet för kommuner att driva sådana skolor. Det finns alltså inget som tyder vare sig på att kommuner skulle ha varit ovilliga att driva sådana skolor, eller på att föräldrar hellre valt en fristående resursskola än en kommunal. Det kommunala alternativet var tills helt nyligen förbjudet.
En rapport från Skolverket 2014 visade att det redan 2013 fanns ett 80-tal fristående grundskolor med denna inriktning. De flesta i stor-Stockholm med en kraftig överrepresentation i Stockholms kommun.
När Friskolornas Riksförbund avfärdar kritik mot stora koncerner med påståendet ”Var tredje fristående grund skola har färre än 100 elever” är dessa resursskolor en stor del av förklaringen. De bidrar starkt till den statistik som visar att många friskolor är små. Bara i Stockholm finns idag 15 grundskolor med färre än 40 elever.