Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Häromveckan diskuterades det fria skolvalet i TV och utbildningsminister Fridolin talade om att använda lottning till populära skolor. För detta har han hånats friskt i mina flöden på sociala medier. Dagens princip, där skolorna tillämpar kötid är dock inte oproblematisk. Det är ganska lätt att göra en lista på vilka som missgynnas av ett system där kötiden avgör om man kommer in på den skola man vill eller inte:
- Barn till föräldrar som flyttar till en ny ort för att byta eller söka jobb.
- Barn till föräldrar som inte har tillräcklig kunskap om det svenska samhället och skolan.
- Barn till föräldrar som inte bryr sig tillräckligt om sina barns skolgång.
- Barn som placeras i fosterhem till följd av t.ex. missbruk hos föräldrar.
Effekten av systemet blir – om det inte finns tillräckligt många bra och populära skolor – att familjer riskerar att avstå en flytt till annan ort för att inte tappa köplats och självklart att socioekonomiskt svaga grupper upptäcker för sent att de måste ställa sig i kö.
Hur gör vi på andra områden? Vi har en lång tradition av översökta utbildningar på högskolan. Där gör vi först urval på betyg, men om det bara finns fem platser kvar och hundra sökande med samma meritvärde, hur gör vi då? Well. Vi tittar inte på hur många gånger man sökt. Vi tittar inte på om man sökt i första, andra eller tredje hand. Vi lottar. Det är ibland omdiskuterat, men hyfsat okontroversiellt. I alla fall anses lotten vara mer rimlig än att försöka prioritera olika underrepresenterade grupper, något som veterinärutbildningen på SLU i Uppsala kostsamt fick erfara 2010.
Jag var med på 90-talet när skolvalet infördes. Jag minns aldrig att vi då ansåg att kötid var en principfråga och jag tycker att det är märkligt att den ses som politiskt viktig idag. Låt oss se det som en oönskad praktisk konskevens av brist på bra skolor och försöka resonera om hur vi på bästa sätt hanterar saken. För ig är det i alla fall inte självklart att kötid är att föredra fram för alla andra alternativ.