Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
I Expressen idag kommer också Timbro till slutsatsen att den ekonomiska styrningen av skolan inte fungerar. Timbros Karin Svanborg-Sjövall konstaterar att kommunerna misslyckas med styrningen och att framförallt det hon kallar svagare elevgrupper drabbas.
Ett sätt att lösa det är att införa en nationell, men differentierad skolpeng som garanterar att resurserna räcker till för alla men som också skapar ekonomiska drivkrafter för framgångsrika friskolor att satsa på att etablera sig i socioekonomiskt utsatta områden.
Det är glädjande att insikten om det inte nödvändigtvis är friskolorna i sig som orsakat problemen med bristande likvärdighet utan att det faktiskt är styrningen av de ekonomiska resurserna som brister. Statsmakten har reagerat på problemen i skolan med olika typer av kvalitetsuppföljning, och inrättande av Skolinspektionen men helt missat kraften i de ekonomiska incitamenten.
Det var ett misstag från början – naivt tycker jag själv – att inte förstå vikten av rätt incitament, att inte lära sig av landstingen (som har helt andra sätt att styra privat drivna verksamheter) och att inte knyta upp friskolorna med avtal på samma sätt som vårdcentraler. Jag skrev själv om detta i Dagens Samhälle den 29:e augusti.
När även Timbro kräver socioekonomisk kompensation har vi kommit en bit på väg mot att rätta till misstagen.
Gör om. Gör rätt.