Lucka 12 i Skolmarknadskritiska julkalendern.
Friskolornas Riksförbund jobbar stenhårt mot förslaget om att införa offentlighetsprincipen i fristående skolor. De har fått med sig flera partier. Ändå säger sig alla vilja ha transparens och insyn. Hur hänger det ihop?
Sedan en dom tvingade SCB att sluta publicera statistik om betyg och elever har debatten om insyn i de fristående skolorna varit het. För en mer noggrann genomgång av turerna finns två längre inlägg om Centerpartiets respektive Friskolornas Riksförbunds agerande. Idag är frågan en annan: Vad betyder det när friskolornas företrädare och de partier som motsätter sig offentlighetsprincipen säger att de vill ha insyn? Och vad det betyder det inte?
Så här motiverade Centerpartiet sitt nej till offentlighetsprincipen i fristående skolor i tidningen Skolvärlden. Läs noga.
Att hävda att Centerpartiet är mot öppenhet och sätter företagshemligheter före elevens bästa är väldigt magstarkt. Att kunna ta del av skolors resultat och kvalitetsdata är först och främst grundläggande i arbetet med att stärka skolors kvalité och likvärdighet. Det är också en förutsättning för det fria skolvalet.
Fredrik Christensson och Niels Paarup-Petersen (C) i tidningen Skolvärlden 2020-08-28.
Att Centerpartiet säger nej till ett införande av offentlighetsprincipen hos fristående huvudmän betyder att vi säger nej till ett juridisk komplicerade system med stora administrativa kostnader. Inget annat. Skolstatistik ska finnas tillgänglig.
Det är den sista meningen som är central: ”Skolstatistik ska finnas tillgänglig”. Både Friskolornas Riksförbund och Centerpartiet gör frågan om insyn till en fråga om statistik som en förutsättning för skolval. Det är en väldigt snäv tolkning. Det är förvisso sant att skolstatistiken är bra för den som vill fördjupa sig inför ett skolval, men riktig insyn handlar ju om helt andra saker. Det handlar om att medborgare och lokala folkvalda måste kunna få reda på saker som:
- Användes de extra pengarna vi beslutade om i vår kommun till skola här, eller gick de till någon annan kommun, kanske till och med till Spanien.
- Efterlevs den policy om arbetsvillkor som vi i demokratisk ordning beslutat om?
- Hur hanterar friskolorna i kommunen sin kö och sin antagning?
En som vet och provat allt detta är Liberalernas skolpolitiske talesperson Roger Haddad. När han var kommunalråd med ansvar för skolan i Västerås drev han igenom en extra satsning på lärarlöner. Ganska snart insåg han att han inte kunde följa upp om de extra pengarna verkligen resulterade i högre löner på de fristående skolorna i kommunen. Fortfarande kan vi läsa det frustrerade kommunalrådets blogginlägg från 2012 där han listar de friskolor som vägrat svara.
Det Roger Haddad oroade sig för var om friskolorna tog de extra pengarna från skattebetalarna i Västerås och använde i andra kommuner. Han gick så långt att han skrev en motion för att få Liberalerna (som då hette Folkpartiet) att ändra lagen.
Motionen avslogs. Observera att offentlighetsprincipen inte hade hindrat friskolor från att flytta pengar mellan kommuner, men den hade gett Roger den insyn som krävts för att ta reda på hur pengarna användes. Hans eget förslag var alltså mer radikalt. Jag tycker för övrigt att han hade rätt. Skattebetalarna i en kommun bör kunna vara säkra på att deras skattepengar används till skola för barnen i den egna kommunen.