Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Anna Manell och Lina Nordquist skrev mycket bra i UNT igår om mödravården och problemen att nå ut med den verksamheten till mammor från andra länder. Kultur, språk och utanförskap lägger hinder i vägen och resultatet blir ibland komplikationer som hade kunnat undvikas.
Mer information till dessa grupper är viktigt, men ska vi i praktiken komma åt problemet måste vi också se över hur mödravården styrs. Mödravården (åtminstone inom ramen för vårdcentralerna) ersätts enligt landstingets LOV-avtal. Det fastställer ersättning för MVC enligt (grovt sett) följande:
- Fast ersättning per gravid listad patient
- Strukturersättning baserad på geografi på kommun-nivå (högre i Tierp och Heby än i Uppsala och Knivsta t.ex)
- Tolkersättning (som har höjts på senare tid)
- Ersättning per besök
Risken med modellen är som jag ser det att vårdcentralerna ”styrs” att prioritera ”enkla” patienter. Ersättningen är per besök, så korta sådana blir lönsammare än längre. Patienter som av olika skäl behöver ”lockas” till mottagningen blir mindre attraktiva än de som gärna kommer en extra gång. Den socioekonomiska kompensation som finns inom Uppsala kommun utgörs enbart av en tolkersättning och den måste man räkna med åtgår till just tolk.
Det som skulle behövas är en modell som tar hänsyn till att en kvinna som inte kan språket eller kulturen och kanske dessutom är könsstympad faktiskt utgör en mycket större utmaning för den enskilda mödravårdscentralen. Det kommer ta längre tid och kräva andra insatser. Samtidigt är det kanske i sådana fall mödravården behövs som allra mest.
Därför duger det inte med schablonmässigt högre ersättning i vissa kommuner. Det krävs en annan styrmodell. Jag menar att vården – och inte bara mödravården – måste styras på ett sätt som tar hänsyn till både vårdbehov och socioekonomiska faktorer. För båda två finns vedertagna index, ACG respektive CNI (läs mer via länken nedan). Det vore en viktig fråga för mig att driva i landstinget.
Se också en jämförelse mellan hur vi styr resurserna i Uppsala län och i Dalarna.