Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Webbplatsen Politikfakta puffade strax före jul för en BBC-artikel där nyheten var att brittiska forskare ”räknat om” resultaten i en tre år gammal rapport från världshälsoorganisationen WHO och då kommit fram till att svensk vård var bäst i världen. Den fick mig att fundera på hur man mäter vad som är bra vård.
Innan jag fortsätter: Andra har redan uppmärksammat att BBC-artikeln ifråga var från 2003, men det är inte det som är min poäng. Det är inom parentes sagt lätt hänt att länka ut något ”gammalt”, politikfakta är varken först eller sist med det och det har hänt mig också. Möjligen kan man ha synpunkter på att artikeln fortfarande (2014-01-09) ligger ute hos dem med texten ”Granskad av Faktaredaktionen”.
Min fundering är istället vad det var som de brittiska forskarna gjort med WHO:s siffror för att Sverige skulle klättra och hamna i topp. Jo, de hade räknat om siffrorna från WHO så att ”the performance of the health systems would be separated out from other factors such as diet and smoking rates, accidents and suicides.”
Forskarna tyckte alltså att man inte kunde lasta hälso- och sjukvården (”health system”) i ett land för saker som:
- Matvanor
- Rökning
- Olyckor
- Självmord
Det är nu jag blir tveksam. Vi tar den lätta först: Olycksfrekvensen i ett land beror antagligen inte på vårdens kvalitet utan handlar troligast om saker som trafiksäkerhet, arbetsmiljö och naturförhållanden. Så där är jag med.
När det gäller Matvanor och Rökning är jag mer tveksam. Vår svenska vårdapparat lägger ju i vilket fall ner en del energi på just dessa områden, så i någon mån måste man väl kunna säga att en bra hälsovård får fler att välja kost som inte är skadlig för hälsan, minska eller sluta med rökning eller byta till snus.
Sen kommer vi till den sista punkten – Självmord – och här får jag en klump i magen när jag försöker sätta mig in i hur forskarna resonerade 2003. Bortser de helt från frågan om psykisk ohälsa och de insatser vården kan göra? Menar de att självmord inte kan förebyggas, att disciplinen suicidprevention inte borde finnas inom vården?
Självklart vill jag att den svenska vården ska rankas högt, men om det kräver en mätmetod som utgår ifrån att vården inte kan förebygga självmord så är jag inte med i hyllningskören. Inte ens om uppgifterna varit från 2013. Då jobbar jag hellre hårt för att förbättra vården så att fler sjukdomstillstånd kan förebyggas.
Vi har en vård att vara stolta över, men den kan inte tas för given och den behöver utvecklas i takt med samhället. Rankinglistor baserade på oklara mätmetoder gör sannolikt inte någon större nytta i det arbetet.