Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
I mitt flöde på facebook igår dök plötsligt en artikel från Dagens Industri i mars upp:
Tonen i de många delningarna varierade från upprörd till ironisk. Redan i våras kritiserades Åsa Romson från liberalt håll. Carl B Hamilton skrev på sin blogg att Åsa Romson helst ser ”att svensk pappersindustri lägger ner” och kallade vidareförädling till transportbränsle för stolligt.
Varför texten dök upp igen just nu kan vi lämna därhän, det som oroar mig (retar mig) är varför så många upprörs över det Romson säger om pappersindustrin. Att hon föreslår kraftigt höjda miljöskatter är en annan sak och där kan det finnas skäl att diskutera olika avvägningar. Men det är just ingen som kritiserar detta. Istället handlar det om att Romson ska ha sagt att vi ska sluta producera ”blöjor och näsdukar”.
Det Romson säger i intervjun är:
”Det är klart att man måste kunna tro att näringsstrukturen kan förändras. Jag är inte jätteglad i att svenska värdefulla träråvaror görs till blöjor och näsdukar och att vi exporterar pappersmassa. Jag tycker nog att vi kan klättra i förädlingskedjan.”
Och? Hon har ju rätt. I Kinas snabbt expanderande pappersindustri används snabbväxande eukalyptusträd med en omloppstid på 12-15 år. Stora Enso talar om att det kan gå att komma ner i 7 år. Är det någon som tror att det då går att konkurrera med pappersmassa från träd med en omloppstid på 70 år? Är det inte i själva verket rimligt och nödvändigt att med Romsons ord försöka ”klättra i förädlingskedjan”.
Vad har vi för trovärdighet i näringspolitiken om vi ironiserar över frågor som skogsbranschen redan diskuterar? I tidningen SkogsVärden beskriver professor Sten Nilsson, rådgivare till skogsindustrin, framtiden för skogsnäringen och säger att ”Skogsindustrin måste fortsätta utvecklingen mot ökad vidareförädling”. Han pratar om ”mer kvalitetstänkande än volymtänkande” och att använda ”skogsmark till mer än bara konventionella skogssortiment”. Han resonerar i själva verket precis som Romson. Det är en utveckling som är nödvändig alldeles oavsett elpris.
Samtidigt som alltför många liberaler ironiserar över mp är industrin redan på gång. Det görs mer transportbränsle av restprodukter. Preem dubblar sin kapacitet för framställning av biodiesel. Och det gamla bruket i Örnsköldsvik producerar inte längre pappersmassa utan viskosfiber. I indisk regi, men ändock.
Jag tror att industrin uppskattar politiker som är intresserade av deras bransch. Kanske till och med läser viss branschpress. Det enda som möjligen läst tidningen SkogsVärden i den här diskussionen är ju Åsa Romson.
Och varför var det förresten så självklart för många på den borgerliga kanten att se nyktert på konkurrenssituationen för SAAB, när det helt uppenbart är känslorna som styr så snart det handlar om pappersindustrin? Eller är det bara så att frestelsen att göra sig lustig över Romsons val av exempel som tar överhanden?
Carl B Hamilton skrev förresten om hur svensk skogsindustri ger ”tiotusentals människor både inkomst och jobb”. Jag tror att de vet hur läget är. Jag tror att politiker som intresserar sig för branschens utveckling och utmaningar har större chans att få deras förtroende.