Obs! Detta inlägg skrevs före 2018-06-29. Fram till dess var jag aktiv i Liberalerna, partiet som innan dess hette Folkpartiet. Texten kan förstås vara intressant ändå, men det kan vara bra att veta. Varför jag sedan gick med i Socialdemokraterna kan du läsa här.
Hade idag texten nedan publicerad i den till folkpartiet närstående Tidningen NU. eftersom den inte publiceras digitalt finns texten i sin helhet nedan.
Dags att värna Bengt Westerbergs lag
Under sommaren och hösten har vi sett flera artiklar, insändare, ledarkommentarer och debattinlägg som berör LSS. I huvudsak kan man i texterna urskilja två linjer. Den ena handlar om försämringar och byråkrati som gör att de som har behov av stöd enligt LSS i flera fall får det indraget eller förhalat. Den andra handlar om att det fuskas inom LSS och att det är för dyrt. Det tycks uppenbart att det på politisk nivå finns starka krafter som vill försämra villkoren för de som är beroende av LSS.
Det gär mig deprimerad att se ledarartiklar och andra texter där fusket inom LSS görs till ett argument för att försämra innehållet i lagen, dvs försämra vardagen för de som behöver stödet. Att det fuskas (och det gör det tyvärr) är inte ett argument för att försämra stödet i sig, det är dock ett argument för bättre kontroll och uppföljning.
Jag tror att vi måste förstå att det har hänt något nytt här: LSS är ifrågasatt.
När jag var aktiv i kommunalpolitiken i Vallentuna 1996-2006 så hände det att framförallt moderaterna stördes av kostnaderna för LSS, och visst var saken uppe till diskussion i koalitionen ibland. På den tiden fanns det dock en sorts osynlig gräns. Det räckte att säga ”det där är vår lag”, eller ”det där är Bengt Westerbergs lag” för att moderaterna skulle backa. Ibland behövde vi inte ens säga något. Kostnaderna för LSS var inte något som var öppet för diskusson.
Kanske är det så att den generation folkpartiser som starkt associerar LSS som ”vår lag”, likaväl som att de moderater som kände till den starka laddningen i frågan, är på väg ut ur leden. Effekten av detta är jag rädd blir att de som är beroende av LSS för att kunna – som det heter i lagen – ”leva som andra” och ha ”full delaktighet i samhällslivet” successivt kommer få allt sämre villkor.
Lyckligtvis är det inte försent att ändra på detta inför valet.
När man pratar med medborgare så är det förvisso så att de flest av oss sällan träffar någon som själv är beroende av LSS, men det är mycket vanligt att den man pratar med har någon i släkten, vet ett barn i skolan, vet någon bekant etc som ges möjlighet till ett rikare liv genom detta stöd. På det sättet har frågan potential på samma sätt som den gamla ”eget rum på långvården”. LSS är något som många väljare kan se behovet av och dessutom har tillräckligt nära till för att frågan ska kunna spela roll för valet av parti. Men då måste vi ta bladet från munnen och i det offentliga börja försvara och förklara LSS.
Det här är alltså en fråga som vi kan lyfta fram mycket mer i vår egen argumentation och på så sätt stå starka i förhandlingar med framtida koalitionspartners. Med tanke på att vi inte är det enda parti som värnar LSS så borde förhandlingsläget vara gott.
Johan Enfeldt
Fp-medlem, Björklinge
Du har läst ett gammalt inlägg, se information överst på sidan.
