En seger för skolan som en del i vårt gemensamma samhällsbygge

Idag har det gått en vecka sedan de första eleverna klev in genom dörrarna på det nybyggda Westerlundska gymnasiet. Jag tror att vi behöver påminna oss om vilken seger detta är för idén om skola som en del i ett gemensamt samhällsbygge. Enköpingsborna har gemensamt satsat över en halv miljard på en ny skola. Det är inget litet bygge.

Genom att satsa på en stor gymnasieskola för 1600 elever håller vi ihop samhället. Så gott som alla ungdomar kommer att träffas, studera, umgås och lära känna varandra i en och samma byggnad. En sak som vi alltför sällan tänker på är att om vi hade varit Västerås hade det inte alls sett ut så här. Då hade vi splittrat upp våra gymnasieungdomar på sju (7!) olika skolor. Så är det faktiskt. Västerås kommun har drygt tre gånger så många invånare som Enköping och deras gymnasieutbildning är splittrad på 23 (!) skolor. (För mig som uppvuxen i Västerås är det en sorg att se skolan som infrastruktur så söndrad och fragmentiserad.)

Det säger sig självt att vi i Enköping kommer att kunna hålla högre kvalitet på utrustning och lokaler, bättre arbetsförhållanden för lärare som får ha kollegor, och en helt annan stabilitet än Västerås. Det märks också. Redan med vår gamla gymnasieskola uppmärksammades Enköping för att vi ligger i topp i landet när det gäller tjejer som går vidare från gymnasieskolan till tekniska utbildningar. Ett bärande skäl är antagligen en sammanhållen gymnasieskola. En annan är att vi slipper Västerås problem med att elever väljer skola snarare än gymnasieprogram.

Konstnären Ann Lislegaard på invigningen.

Och inte bara det. Med bygget har Enköpingsborna gett något också till alla kommuninvånare och besökare som inte har förmånen att vara i gymnasieåldern eller arbeta i skolan. Inne i skolan finns en aula som kommer att kunna användas till evenemang och möten. Utanför skolan, vänd mot samhället, finns konstverket All Machines Are Dream Machines, av konstnären Ann Lislegaard.

På marken finns ett labyrintmönster utformad efter en programmerings-algoritm. Som en pelare reser sig en skulptur som roterar sakta runt sin egen axel och bildar mönster av ljus och skugga. Under dygnets ljusa timmar med solen som ljuskälla och nattetid genom skulpturens eget ljus. Vår nya kan bli den gemensamma samlingsplats och det landmärke som alla skolor borde få vara. Nya Westerlundska gymnasiet ger hopp till alla som ser skolan som en samhällsbärande och samhällsbyggande institution, som en del i det gemensamma.

All Machines Are Dream Machines.