Rapporten om hyrpersonal i vården som jag skrivit för Arena idé fick en kommentar på bloggen ekonomistas. Det är professor Harry Flam, tidigare bland annat ordförande i Finanspolitiska rådet, som har skrivit.
Flam vänder lite på mitt och regionernas resonemang och ställer frågan om hyrpersonal verkligen är så dyrt? Han invänder inte mot merkostnaden i sig utan undrar om det inte är risk att det kommer kosta regionerna ännu större pengar att bemanna verksamheten utan hyrpersonal. Hans tanke är alltså att det blir dyrare att förbättra villkoren för all personal än att, som nu, sockra budet för det fåtal som jobbar via bemanningsföretag. Några kommentarer till det:
För det första första så resonerar Flam utifrån ett helikopter-perspektiv på vården och räknar på snittet för hela landet. Det är viktigt att komma ihåg att skillnaderna mellan regionerna är stora. För de regioner som lägger 8-14 procent av de egna personalkostnaderna på hyrpersonal finns det även med Flams resonemang pengar att spara.
För det andra visar rapporten hur hyrkostnaderna ofta spränger budgeten. När det sker år efter år uppstår en ond cirkel som varje år skapar oro och sämre arbetsförhållanden för den ordinarie personalen. Den onda cirkeln börjar med en optimistisk eller till och med orealistisk budget för hyrpersonal i juni. För politiken har en sådan kalkyl fördelen att budgeten går ihop. Ett knappt år senare har budgeten hunnit gälla i fyra månader. Ibland syns det redan då att det kommer krävas besparingar. Om inte förr straffas sedan den orealistiska budgeten efter sommaren och för att stoppa underskotten blir det den ordinarie personalen som får ta smällen. Det blir uppsagda lokala kollektivavtal som resulterar i sämre arbetstider och ersättningar (som i Jämtland Härjedalen), stopp för inköp och anställningar (som i Uppsala) eller till och med varsel om uppsägningar (som i Stockholm). Besparingar i ordinarie vård som politikerna beslutade att inte genomföra ett drygt år tidigare blir nu verklighet. Ofta finns trots det ett underskott kvar när nästa års budget ska läggas. Det här är illa på flera sätt:
- Demokratiskt ansvarsutkrävande och insyn försvåras.
- Verksamheterna får alldeles för kort tid på sig att anpassa sig till nya förutsättningar som de i praktiken får reda på i efterhand.
- Arbetsförhållandena för läkare, sjuksköterskor och annan personal försämras, vilket i sin tur gör det ännu lättare för bemanningsföretagen att rekrytera.
För det tredje visar Flams resonemang varför det bör finnas ett fackligt intresse att minska beroendet av hyrpersonal. En situation där medarbetare med samma kompetens sida vid sida gör samma jobb till kraftigt skilda villkor är ett arbetsmiljöproblem i sig.
För det fjärde inverkar hyrpersonal inte bara på rent ekonomiska faktorer, utan har också negativ påverkan på patientsäkerhet. I Göran Stiernsteds utredning Digifysisk vård (SOU 2019:42) finns flera skrivningar om både problem med kontinuitet och avvikelser. En chefsläkare citeras i utredningen med orden:
Inom primärvården har vi sett att det finns en överrepresentation av hyrläkare när det kommer till allvarligare avvikelser och även i de Lex Maria anmälningar som gjorts. Detta beror inte nödvändigtvis på att hyrläkaren ifråga haft kompetensbrist, även om detta förekommer. Ofta beror det också på bristande uppföljning, kontinuitet eller dålig kunskap om lokala riktlinjer och rutiner vilket i förlängningen ger patientsäkerhetsrisker.
Ur SOU 2019:42, sid 394.
Slutligen. Jag tror inte på att helt sluta med hyrpersonal. Det finns situationer då det är relevant att hyra in, t.ex. när läkaren på vårdcentralen brutit foten och blir borta i sex veckor. Det är inte korttidsinhyrningen som är problemet utan att bemanningsföretag idag används för att fylla hela schemarader under längre perioder. Ett sätt att styra om användningen av hyrpersonal vore att differentiera priserna på samma sätt som i övriga näringslivet. En specialistkonsult som gör en insats under några veckor kostar då ofta väsentligt mer per timme jämfört med vad vad samma konsult kostar att hyra in på heltid i ett halvår. Den sortens prisdifferentiering lyser fortfarande med sin frånvaro i regionernas ramavtal.